Pirr pirr
Oj vad nervos jag borjar bli. Jag kanner mig som ett litet barn. Jag vantar otaligt. Nu har Hamed nastan varit borta i tre manader och ikvall sa smaller det! Flyget landar (inchallah) 19.50 och jag och Naima lar ju vara dar nagra timmar innan :). Jag gar omkring och ar nervos, Naima tar en liten tupplur och jag raknar minuterna... det ar lite jobbigt. Jag forsoker att hitta pa saker att gora, men allt gar for fort! Tankte dammsuga lite men Nanna sover ju. Har gjort en deg till ett gott valnotsbrod, men den ska jasa laaaange. Duscha tar ju inte langre an 10 minuter. Titta pa Tv kanns meningslost.
Undra hur det kanns nar vi ses... :)
Ser han ut som vanligt ... tank om vi inte kanner igen varandra :) Han ser nog ut som vanligt, men jag har ju lagt pa mig "ett par" kilon... (jag latsas i alla fall)
Vad kommer Naima att saga...
Oj sa spannande.
Och nedrakning pa jobbet, tre skoldagar kvar. Det kanns hur skont som helst. Jag kan ju saga att imorgon lar jag ju inte ha nagon storre lust att stiga upp till jobbet. Fast da vet jag ju att han forhoppningsvis ar hemma sa da ar det kanske lite lattare. Men jag blir lite orolig ocksa, bara ga hemma och vanta pa att babisen ska komma kan ju bli lite utdraget ocksa, jag trivs ju otroligt bra pa mitt arbete!
Nog om detta. Jag har lite svart att sitta stilla. Kanner att jag maste gora nagot... superviktigt! Vad nu det kan vara. Kanske stada toan. Haha. Nagot i alla fall.
Kramar pa er.
