Maryam

Jaha, nu har jag suttit framför skärmen ett långt tag och funderat på något trevligt att skriva. Jag menar, egentligen, varför har jag en blogg? Blogg. B. L. O. G. G. (Vadå torka?)
Ja, det är ju trevligt ibland att skriva lite, fast jag kan nog få lite ångest ibland också. Jag menar att det finns ju faktiskt folk som läser det här. Stackare. Eller kanske är det jag som är stackare? Ingen som vet.
Det är liksom alldeles för lätt att dela med sig av sitt privatliv, eller bara skriva saker som man kanske ångrar sedan. Fast jag vet inte.
Ibland känns det som slöseri med tid. Åsså måste jag ju kolla upp alla andra bloggar också, det tar en alldeles massa för mycket tid.
Fast det är ju lite kul också. Läsa om en massa andra människors liv och tankar. Fast det blir ju mycket envägskommunikation. Men det kanske är bra ibland.
Det blev mycket fast.

Drömde iaf att mamma läste min blogg i natt. Jag vet att hon skulle tycka att det var slöseri med tid. "Vad är det där för dumheter?"
Ja, tokiga drömmar man kan ha.

Annars i mitt fartfyllda och spännande och exotiska och häftiga liv så har det hänt det här:
- Varit hos doktorn med lillebror. Det verkade ok.
- Salladen i kylskåpet börjar vara brun, dags att slänga.
- Min fina murgröna har fått spinn. Attans.
- Har bestämt mig. Nu är det dags att lära sig arabiska på allvar. Har traglat med bokstäverna nu i tre år, nu får det vara nog. Jag ska ta mig i kragen. Med Guds hjälp.
- Jag har ätit en hel skål med jordnötter och druckit massor med vatten. Nu är det dags för kvällsbön och sedan blir det kojs.

Ja, då vet ni.
Hoppas att intresseklubben har antecknat :)