Maryam

Jag fick en fraga tidigare har pa bloggen om livet som muslim som jag tankte skriva lite om.

Tyckte det verkade som att man inte hade nån frihet, allt dom gjorde måste ju ta så mycket tid och energi! Har du aldrig upplevt det så med alla böner osv? Att ramen du lever inom begränsar dig?

Forst sa skulle jag vilja diskutera lite kring vad frihet ar. Jag tror inte att det finns en total frihet, vi kan inte leva oberoende av nagot, forst och framst sa maste ju vi manniskor ata - och redan detta leder till ett behov - vi maste ha mat, hur far vi tag pa det osv. Sa jag undrar egentligen vad frihet ar, har man ingen frihet om man jobbar? Om man bor tillsammans med nagon osv. Men vi har ju saklart en viss frihet - Gud har gett oss friheten att valja! Och vi stalls standigt infor en massa val, stora som sma. Eftersom jag tror pa Gud och Koranen sa tror jag ocksa att det finns saker som ar "ratt" och "fel", eftersom Gud berattar om det i Koranen. (Sedan sa ar det ju inte sa att allt ar svart och vitt, Allah ar den mest forstaende och det ar alltid intentionen som raknas i islam).

De flesta som jag pratar med undrar om det inte ar jobbigt att be fem ganger varje dag, att vara uppbunden vid speciella tidpunkter pa dagen. For mig sa har det varit en trygghet, reglerna och ramarna som finns har hjalpt mig att finna ro. Jag tycker att det ar skont att standigt bli pamind om att det finns viktiga saker i livet och att doden vantar oss alla. Vi maste ta vara pa tiden. (Det blir lite som att leva efter carpe diem).

Alla regler som Gud har gett oss ar ju for vart basta, han har inte gjort det for att det ska vara svart eller jobbigt. (Titta bara tex. pa hur mycket problem som alkoholen for med sig, vem har nagonsin matt bra av att ljuga? skulle alla stjala, hur skulle det bli?) Det goda vi gor kommer ju tillbaka till oss. Vi ar ju alla begransade pa olika satt men som jag sa tidigare sa vet jag ju att det ar for mitt basta, darfor kanns det inte jobbigt pa nagot satt.
Vi muslimer har ett mal, och det ar att efter doden komma till paradiset. Vi manniskor ater ju for att bli matt, bygger ett hus for att bo i det, jobbar for att fa pengar... osv. Vi muslimer lever for att komma nara Gud.
Allah ger oss beloning for det arbete som vi utfor (som tex att be).

For mig ar ocksa bonen ett satt att visa min tacksamhet till den som skapat mig och som gett mig allt som jag har, kunskap, kanslor, materiella saker, min familj, mina vanner, naturen, maten... ja allt. Han sager till oss i Koranen att vi skall visa honom tacksamhet genom bonen - och jag vill att han ska vara nojd med mig, sa darfor gor jag som han sager. (Det ar ungefar som att nagon skulle ge dig 1 miljon och sedan be dig stada ditt rum, saklart att du skulle gora det. Det ar ju ett satt att visa tacksamhet pa.)

Mina boner ger mig energi och jag har alltid en frihet att valja och jag har valt att vara muslim (en som underkastar sig Guds vilja).

Jag hoppas (inchallah) att jag inte sarat eller krankt nagon, och detta ar saklart mina asikter. Jag hoppas saklart att alla manniskor kan respektera varandra oavsett religion eller hudfarg eller kon eller vad det nu kan vara, vi ar ju alla manniskor och har olika satt att se saker pa. Ni far garna fraga om ni undrar nagot. Tack for mig.