Maryam

Det ar markligt hur det bara myser i kroppen nar jag far snusa pa hans lilla mjuka hud och nar han tittar mig rakt in i ogonen och bara ger mig det storsta leendet. Det finns inget hat, inget komplicerat hos honom, inga baktankar eller misstankar eller krav (ja, forutom att jag ger honom mat saklart) eller nagot ont - barn ar sa rena och underbara, de ar sma personer redan forsta dagen med en egen vilja och personlighet. Det ar som jag tidigare skrivt konstigt med all den karlek som man kan kanna till denna lilla knodd. Nu ligger han har bredvid mig och sprattlar lite med benen och nar jag tittar pa honom eller pratar sa lyser han som en sol. Tank att det kan vara sa fantastiskt.
Barn, tank att det finns manniskor som kan vara onda mot dem, det ar ju sjukt.

Fast i var varld ar det mycket som ar sjukt idag - alla orattvisor, ja, jag kanner att jag inte ens ska borja tanka pa det for det tar inte slut. Men det ar anda viktigt tycker jag, fast jag vet inte om jag ar ett bra exempel, men jag tycker anda att man inte far lasa in sig for mycket pa sin egen lycka, bara skydda sin egen lilla kokong... man maste ju anda vara medveten om det som hander runt omkring. Jag blir sa lycklig nar jag ser manniskor som verkligen bryr sig och gor saker for andra, helt fantastiskt, kanner att jag sa garna skulle vilja gora en massa ocksa, men vet inte var jag ska borja.
Sag for en tid sedan ett repotage om hemlosa i frankrike och kunde nastan inte sova om kvallen, blev sa tyngd. Man fick se hur de blev behandlade och var de fick sova, de var verkligen sa olyckliga. Pa tal om hemlosa sa tanker jag pa en del foton som Hamed tagit , ska visa nagra har nedan.
Samhallets olycksbarn...