Jahapp
Någon som kan ge mig tips om vad jag ska skriva? Vad vill ni läsa?
Annars i vårt liv så är det bara fint. Vi har storhandlat, promenerat, hälsat på lite gamlingar på mormors jobb, tränat lite rumpgympa (Hameds ide, och jag blir lite misstänksam varför han vill att jag ska göra det... hm), Hamed och Naima har åkt iväg och ska spela lite basket, jag och lilla Y ska kanske baka nåt... spännande värre. Tror det blir pitabröd, är lite sugen på det just nu.
Nej, kanske ska dammsuga lite. Vi kanske ses senare.
Jag är...
Fast idag blir det fisk. Jag ska inte klaga.
Så då vet ni.
En droppe i sjön...
Springa springa
Äntligen idag så var det den stora dagen som Naima längtat efter. Läääänge.
Lång tid.
Hela långa dagen igår och hela långa morgonen.
När skulle den stora springtävlingen egentligen äga rum? Naima skulle ju vinna alla medaljer och springa utav bara den. Vi laddade hela morgonen och jag körde mitt pepptalk "ta det lungt i början, låt någon annan dra" "Kör hårt mot slutet"... ja, typ som värsta coachen. Vi rekogniserade banan när vi kom dit (jag tror vi var först av alla nästan) och värmde upp och peppade. När det då äntligen var dags och alla barnen var på plats så blev det något slags antiklimax. Klara färdiga GÅ! Och Naima bara stenvägrar, NEJ! INTE SPRINGA! ...och så får jag bära henne runt banan. Vi som till och med har köpt nya skor.
Jaja. man får väl inte ha för stora krav. Hon fick ialla fall en medalj, en banan, ett glas saft och så var hon nöjd. :) Är hon nöjd så är jag nöjd. Plus att hon vann en plastsax. Så coolt.
Coolt att vi kommer att ha alla saker i lägenheten uppklippta.
Men annars är det lungt. Har sovit lite dåligt några nätter men jag börjar känna mig lite piggare nu. Vi har varit och fikat på Stenseles mysigaste fik. Nog för att det är det enda som finns, men det är väldans fint. Sedan har vi åkt rutchkana och gungat och kastat sand och ätit pasta och läst saga och en har somnat och en annan har farit och fiskat och nu är det bara två kvar. Vi ska chilla och mysa och pussas och busa och slappa och inget mer. Punkt slut.
Fikadag
Ja, och så är det andra gången på väldigt kort tid som jag glömmer bort min tvätt i tvättstugan... och så är det upptaget, typiskt. Det är säkert samma person som jag frågade om nyckeln förra gången.
Och ibland så händer det att man hittar ett jobb som bara passar så perfekt till en person och man bara skulle vilja springa dit och gripa tag i arbetsgivaren och förklara hur bra det passar, skrika ut deras namn. Nu känner jag TVÅ stycken som skulle passa bra till två olika jobb. Bara sådär perfekt. Jag tror ju på ödet, så jag måste verkligen intala mig hela tiden att det blir som det blir. Acceptera. Hur det än blir.
nice
Fast det har nog aldrig hänt mig i Sverige. Inte hatblickar, men i Frankrike har det hänt rätt ofta. Då kan man ju bli lätt upprörd, fast ibland så händer det ju tvärtom - att man får positiva blickar och kommentarer.
Alltså det finns ju en massa härliga trevliga människor därute som är öppna och nyfikna på vad det egentligen handlar om. Jag var i Lycksele på sjukhuset i måndags och träffade de härligaste sjuksköterskorna som jag någonsin träffat. Helt underbara. Och så gillar jag människor som vågar fråga typ: Jaha, så du är muslim och hur blev du det? Alltså alla behöver ju inte gå omkring och fråga hela tiden, men det är ändå rätt störande med människor som låtsas som ingenting. Fast jag förstår dem också, men det är ändå rätt jobbigt när man ser på dem att de är generade att fråga. Som om det vore något hemskt. Ja, jag vet inte. Men det är ju inte precis någon sjukdom.
Nog om det.
Snart är det dags för vårstädning i lägenheten.
Dagens Vers
Allah (swt) säger i Koranen:
Gud har anbefallt människan att visa godhet mot sina föräldrar; hon bör tänka på att modern har burit barnet genom det ena svaghetstillståndet efter det andra, fött det och ammat det under två år. Tacka Mig och tacka dina föräldrar och minns att Jag är målet för er färd.
Koranen (31:14)
Allt har sin tid...
Tänk ändå så roligt livet skulle vara om man hade samma energi och glädje som en treåring. Man hoppade av glädje när man såg sina familjemedlemmar och man bara ääälskade att diska och dammsuga och hoppa i sängen!
Och tänk så roligt att hoppa, man liksom inte bara kunde stå stilla utan man var tvungen att hoppa för kroppen bara skrek: HOPPA! Jättemycket!
Och så måste man ropa minst femtiofem gånger : TITTA MAMMA! Titta på MIG!
Och tänk så spännande - varje dag ett nytt äventyr. Ibland blir saker nästan lite för spännande så man måste bara skrika, Aaaaaaa!
Och tänk så skönt att få sitta hos mamma eller pappa och bara känna sig sådär liten som man kan göra när man är liten, bara grina lite för att det känns skönt.
Och så skönt det egentligen skulle vara om man kunde räcka ut tungan till folk som sa dumma saker. Bara sådär spontant.
Fast det är klart att om vi vuxna började bete oss som treåringar skulle det bli en ganska tuff värld, många hårda ord och allt för många egoister. Fast nog finns det vuxna människor som fortfarande är kvar i den åldern rent mentalt...
Ja, det är nog tur ändå att vi är som vi är. Allt har sin tid.
Hamed har varit superdaddy och jag har mjölkat som en kossa, heela långa dagen igår var han ensam. Han var nog ganska stolt över sig själv. Såklart jag också. Machallah.
Nu ska jag se matprogram och pussa på min bäbis. Naima hämtar hästbajs med morfar (till vårt trädgårdsland). Snart snart... mina händer behöver smutsa ned sig lite... längtar
Upptäcktsfärd
De här två senaste dagarna har vi upptäckt lite nya saker:
- massor av leksaker som tinat fram under snön (de flesta stod det Israelsson på... undra om någon känner sig träffad? :)
- en häftig innebandyklubba
- ett par glasögon
- vit och blåsippor
- två nya gungor
- maskrosor
- många fina pinnar, stenar och snören som man kan låtsasfiska med
- grästuvor som man kan hoppa på och låtsas att det är små berg
... det är bara såå härligt med vår!
(Lena G, vad roligt att du har hittat hit! Det var ju ett tag sedan, kulkul. Jag är ju nyfiken på vad som händer i ditt liv?
Och jag bara undrar helt stilla om du min kära Maria M brukar vara här? Lämna isåfall en liten kommentar! Jag vill ju prata med dig! Det var så länge sedan...)
Nu går solen ned och det är dags för lite bön och meditation över allt vackert som finns.
Alhamdulillah.
Idag är det...
Jag kommer ihåg så väl när värkarna började och hur jag satt och tittade ut genom fönstret på snöfallet (!). Klockan var ca 5 på morgonen och jag sa till Hamed att jag trodde det äntligen var dags. Ni som känner honom vet ju att han inte kan stressa, och gissa hur han reagerar i en sån situation? Jo, han sa: vänta ett tag, jag ska bara ta min dusch!
Ibland kan man ju skratta åt det...
ibland :).
När vi väl hade fått oss in i bilen och kommit en bit så tappar mamma kontrollen på bilen, den sladdar och vi åker ner i diket. Typiskt. Hamed har filmat det och man kan riktigt se min mammas förtvivlan. Fast sedan kom en taxi och allt gick ju vägen sedan.
Naima föddes kring åtta på kvällen efter mycket ont. En sådan smärta som man inte riktigt kan förbereda sig på. Något som man aldrig tidigare känt (Fast med Yusef så tyckte jag att kroppen liksom kom ihåg hur det hade varit och man förstod liksom att det skulle ta slut någon gång).
Men vilken lycka. Ett litet knytte. Och nu är hon värsta stora tjejen.
Man kan lätt bli nostalgisk.
Och snart så har jag och Hamed varit gifta i fyra år, den 30:e maj! Snart är vi ju pensionärer!
Annars:
- Jag tycker att det är svårt att sova om kvällarna. Det är mycket som snurrar i huvudet: jobb, framtiden och allt möjligt... jag började till och med en kväll tänka på vad jag skulle packa med mig när vi ska åka till Paris! (och det blir i september, inchallah)...
- Ska vi på treårskoll imorgon
- Jag ska bjuda hem några gamla elever på fika, jag saknar dem!
- Hameds basketlag hade match idag
- Vi ska gå och kolla på vår kolonilott, kanske kratta lite löv = VÅR! Hurra!
- Läste surat Yusuf igår innan jag la mig, den är så fin (Hamed läste den för mig när jag var på sjukhuset och höll på att föda Naima också!). Den fick mig att tänka en del på hur viktigt det är att ha tålamod och inte allt för snabbt döma i olika situationer och att vi måste lära oss att förlåta. Allah är den store förlåtaren och han älskar att förlåta, därför bör vi också göra det.
Nej nu har jag ätit så mycket sötsaker så jag mår nästan illa. Måste slappa bort kalorierna ett tag :)
Fred med er
Matprogram
Annars har vi varit på föräldraträff med de allra sötaste ungarna. Käkat pitabröd, hoummus och en massa grönt, promenerat och busat på. Så det så.
Kampen mot terrorism fortsätter...
Läste på Linns blogg om en svensk broder som blivit satt i franskt fängelse. Kampen fortsätter.
Politikerna leker med människors liv.
Må Allahs fred vara med er alla.
Hurra!
Igår fyllde min lilla gubbe år. Hela 35 stycken. Vi käkade cheesecake med blåbärssylt och Naima gjorde en fin teckning.
Vi var hos mina föräldrar hela helgen och "vaktade" huset eftersom de åkte bort. Härligt med massor av utrymme. Mest kanske för Naima vars ben inte kan vara stilla i en minut.
På torsdag bli Naima tre hela år. Häftigt. Då får vi göra en till tårta och snaska på ordentligt. Det är bra att man har något att skylla på. Jag är bara sååå sötsugen hela tiden. Inte bra. Jag måste nog snart ta tag i det... och så borde jag börja träna också. Någon gång i framtiden. Fast det känns ju kanske inte som den bästa årstiden att köpa ett träningskort. Och sedan så stannar vi nog inte här hösten (inchallah) så jag kan ju fortsätta att drömma.
Vi funderade på att åka till Marocko under Ramadan, men det blir nog troligen till familj nr.2 i Paris. Men det kan nog bli skönt det också. Oftast brukar man få en extra lång sommar. Och äta färska fikon... Mmm. Nu var det ganska länge sedan vi var där, jag och Naima. Ett år sedan. Tiden går fort. Då var Yusef en liten böna i min mage :).
Måste åka på bibblan och lämna igen lite böcker. Hamed har fotboll ikväll. Vi hade tänkt att försöka lägga ut båten i vattnet (nu har äntligen isen försvunnit! Fast inte helt). Det är bara lite snö kvar på vår kolonilott...det närmar sig.
Imorgon så ser jag framemot mammaträff!
Ha det gott
Hela tiden, hela dagen.
Mys.
Hela tiden. Hela dagen. Hela kvällen och hela natten. (Det är Naimas favorituttryck - Heeela tiden, allting är "Hela tiden"... det är bäst när det är "Mamma, om dig hela tiden å hela dagen"!)
Men jag har hunnit titta på fredagsbön från Mecka. Gjort pannkakor. Bön. Fikat på Aktiviteten. Läst några Totte och Emma på bibblan. Ätit glass. Försökt att spela tennis med Hamed, fast han gav upp rätt snabbt. Vattnat mammas blommor med Yusef i min coola bärsjal. Bön. Ätit spagetti med gröna linser. Gjort citronpaj med Naima. Sneglat på tvn. Bön. Käkat citronpajen som inte var lika god som den såg ut. Sneglat ännu mer på dumburken. Åsså sista bönen innan sängdax.
(Tvärsåg på en film jag redan har sett - In this world. En mycket deprimerande berättelse som handlar om två afghanska killar som flyr från sitt land. När jag ser den så inser jag vilken tur jag har... jag tänker på alla människor som flyr från sina länder och vilka medel de använder sig av, hur de blir utnyttjade och illa behandlade. Suck. Men det är väldigt bra gjort. Väldigt sevärd.)
Och äntligen så börjar snön på att försvinna.
Jag ser ljuset.
Jag längtar att få så mitt trädgårdsland. Mmm. Att få äta solvarma jordgubbar, nyskördade potatisar och morötter. Mm.
Nu ska jag fortsätta att drömma.
På tal om...
Jag såg att det skulle göras en dokumentär om morden och allt som hände där borta.
Jag har en liknelse som jag OFTA brukar köra. Så de som känner mig har nog hört den några gånger, men jag tänkte dra den här för er mina kära läsare.
Så här är det. Tänk dig att man visade en dokumentär eller ett repotage om morden i Knutby i ett icke kristet land (typ ett muslimskt land) och en massa andra konstiga saker som vissa människor gör i KRISTENDOMENS namn (det är ingen attck mot kristendomen utan människorna såklart!). De skulle förstås börja prata om hur knäppa alla kristna är och tänka att de är verkligen konstiga. Ja, många skulle nog felaktigt dra slutsatsen att alla kristna var lika tokiga.
Men pratar man då med en kristen i ett annat land så säger han kanske att det är de svenska kristna.
De skristna svenskarna säger kanske att det är pingstvännerna som är lite konstiga.
Pratar man sedan med en pingtsvän så säger han att det är knutbysekten som är konstig.
Pratar man sedan med en medlem av knutbysekten så säger de att det var pastorn som var konstig.
Ja, och i slutändan så hamnar man kanske rätt tillslut. Fast det är en lång väg dit. Men det är ju alltid bäst att försöka söka ett så korrekt svar som möjligt innan man börjar att anklaga miljontals människor för att vara det som egentligen EN enskild person är.
Hoppas att någon fattar vad jag vill ha sagt med det :)
Fast visst är det lättast att generalisera, dra alla över en kam, då behöver vi inte reflektera så mycket... eller?
Barfota är bäst
Idag blev det picknick. Skönt. Vindarna var varma och vi var utan jackor. Wow. Naima tyckte att det var skönt. Utan jacka. Jag menar, då är det ju nästan sommar. Fatta så enkelt är då. Inte tio kilo kläder som ska på och man svettas ihjäl innan man har kommit utanför dörren, nån som ska kissa just när man är färdig och av med allt igen och så går det runt. Skönt. Livet är enkelt på sommaren. Tofflor. Jag diggar tofflor. Mina fötter behöver frihet och de gillar inte sockar! Enkla sköna tofflor som man bara sticker in fötterna i. Mmm. Eller ännu bättre: alldeles barfota!
Ja, och så har vi varit o tittat på brasan som värmde som bara den. Det var trevligt. Käkade våfflor och drack festis. Naima fick en kompis och de åkte rutchkana i snön. Nu vaknade lillebror helt oväntat. Godnatt med er.
Bonsoir tout le monde!
Fast det var ju onödigt att tänka så... de är ju goda.
Jag har på tvn och sneglar lite på discoverys Fight quest. Vet inte om någon har sett det, men det är två amerikanska killar som åker till en massa länder och tränar olika kampsporter. Jag har alltid gillat kampsporter på nåt vis, inte för att jag har utövat någon men jag har alltid velat. Det är faktiskt rätt intressant. Ikväll så är de i Israel och tränar en helt sjuk kampsport som heter Krav maga (tror jag) som de utövar i armen. Jag kan ju inte direkt säga att jag är speciellt imponerad och jag tycker inte om de israeliska tränarnas attityder. Fast det kanske handlar mer om att jag tänker på hur soldaterna behandlar palestinierna, då kan man ju lätt bli illamående. Precis som den här äckliga gubben i Österrike som stängde in sin dotter. Alltså när jag hörde det så fick jag bara lust att spy, Hemska människa. Må han brinna i helvetet.
Jag måste ut med lite ilska.
Annat jag är sur över:
Människor som tror att muslimska kvinnor inte kan ta egna beslut. (Arrg) Bara för att min man är muslim betyder det inte att han styr mitt liv, att han tar beslut åt mig. Tror människor att jag inte har någon hjärna eller?
Nog.
Imorgon ska vi ha picknick och fiska heeela dagen. Inchallah. Och inchallah ska det vara soool.
Asalam aleikoum
Inspiration
Just nu så äter vi mycket fisk, någon som har bra tips på tillagning (lax)? Måste ju försöka att variera lite (idag har vi grillat och mamma har gravat).
Åsså lite kläder (barn).
Naima skulle vara snygg i detta:
Uteliv
Fast natten var inte såå härlig.
Yusef har haft nåt knas så han har skrikit typ hela natten.
Jag förstår varför brist på sömn kan vara en tortyrmetod.
Man blir lätt knäpp i skallen.
Jaja. Jag fick iaf sova ut en stund på dagen. Hamed och Naima hade kokat gröt till mig när jag vaknade. Hm. Jag vet inte riktigt vad jag ska ge för betyg. Men jag kan ju säga att gröt inte är något franskt recept. Hamed hade i olja och det förstår jag inte riktigt var ifrån han hade fått det. Men det var okej. Det gick iaf att äta.
Med mycket sylt.
Vi har picknickat i solen och det värmde så gott. Det var länge sedan jag känt att solen varit så varm. Fast vi har bråkat idag också. Alltid är det något som inte är bra. Snacka om att Naima är en tjurskalle. Fast jag kanske är värre. Hon har nog fått det ifrån mig, gissar jag. Eller det är väl en härlig blandning av två riktiga tjurskallar.
Än så länge så verkar Yusef som en ganska lugn kille, han likom tar dagen som den kommer, observerar, ja han är cool. Men jag antar att det kommer. Alla åldrar har ju sin charm OCH alla är vi ju olika, stora som små.
Sitter och surfar på nätet och för skojs skull så kollade jag på mitt namn. HIttade en gammal artikel från SvD. Tur att fotot är borttaget :). Tänker en del på den hemska händelsen med en ung svensk tjej som studerade i Paris och blev mördad för någon dag sedan, usch och fy. Så mycket hemskt. Det blir så nära en själv när man varit på samma plats.
Nej nu är det läggsdags.
Jag näe kan sova...
Hade tänkt att böla lite ikväll igen, till spårlöst. Det är som en sjukdom. Jag tror till och med jag blir besviken om jag inte får gråta. Igår fick jag det iaf till barnmorskorna, det var skönt, rensa ögonen lite :).
Annars så bråkar vi en del här hemma. Inget allvarligt, utan mer om tandborstningens vara eller inte vara, vilka kläder som "lilla presidenten" ska ha på sig, hur saker och ting ska vara (för det är oerhört viktigt att det blir som HON vill!) - ja, jisses. Tålamod. Och direkt när vi lägger oss i sängen så hoppar hela hennes kropp och hon pillar på allt och säger "Jag näe kan ova". Två minuter efteråt så är hon helt borta. De är för söta.
Nej nu måste jag koncentrera mig på programmet.
Vi ses
Kappahls barnkläder...
Varning!
