Sen kväll
Tacka vet jag mornar när huvudet dunkar, ögonen är igensvullna av trötthet och kroppen värker som om den legat under en traktor hela natten. Ja, det gillar jag! Jag gillar att lida lite, det blir liksom lite mer verkligt... eh... man kan ju liksom inte ha det fööööör bra.
Fast kanske inte. Kanske är jag lite ironisk.
Men och så är det kanske mitt fel lite grann också, till en viss del.
Jag gillar ju nätter och allra helst sommarnätter.
Ibland så går jag ut och promenerar, bakar något, läser koranen eller bara umgås med Hamed. Bara gör sånt som jag gillar. Även fast vi är två som är hemma med barnen så är det alltid en massa annat som ska göras under dagen, hit och dit, och ibland känner att jag kanske inte riktigt hinner andas och göra sådant som JAG vill och bara jag.
Då är ju kvällen perfekt! Det finns ju liksom inga krav på att man ska göra något, alla ligger och sover, allt är stängt och det är perfekt för meditation.
Och så gillar jag att fika sent på kvällen, det är alltid liiite godare då.
Och så följer ju bönerna solens upp och nedgång, nu har jag liksom inget val heller, men hinner ju knappt lägga sig innan det är nästa, så då är det lika bra att hålla sig vaken.
Ja, många ursäkter finns det, och det känns alltid så smart på kvällen.
På morgonen så tänker jag ofta annorlunda.
Konstigt ändå hur dum man är. Man glömmer liksom bort. Men det är väl ungefär som med att föda barn mer än en gång.
Nu börjar solen på att gå ned. Dags för bön!
Salam
God kväll
Annars har vi nog en ganska lyxig tillvaro tycker jag. Vi har cyklat en del idag också, såklart. Sedan så sköter vi om morfar lite när mormor jobbar, han har så väldans ont i ryggen och kan knappt röra sig. Idag så gjorde vi tunnbröd och potatis- och purjosoppa till honom. Åsså har vi spelat lite boule och promenerat. Vi har också hämtat sallad i det lilla trädgårdslandet, till helgen ska jag börja använda spenaten som växt fram och rädisorna.... lycka :) plus att jag tänkte göra myntate ikväll... Mmm
Frankrike är ute ur EM. Hamed låtsas att han inte bryr sig :) Jag låtsas att jag inte bryr mig om matchen imorgon...
Jag bjussar på några bilder från midsommar två år sedan.
Alhamdulillah.
För ett år sedan...
... låg vi i vattnet och flöt...
Poppis loppis
Vi fyndade en cykel till Naima och hon har varit överlycklig och cyklat nästan hela dagen (till och med ute i regnet!) Hade tänkt att köpa ett par skidor också, fast det kändes lite tidigt... Men kanske nästa gång. Annars blev det bara lite småsaker... som om jag inte hade nog med det. Men det är kul.
Så idag har det blivit mycket cykel. Det lär det bli imorgon också. Men vi har städat lite, tvättat (försöker få Naima att sova utan blöja på natten... hur gör man egentligen? Har bara funkat en natt, nu börjar vi vara less på att tvätta), bakat tunnbröd och så somnade Naima i soffan kvart över SJU! Jag blev helt paff. Annars så är hon ju uppe rätt så länge, jag känner lugnet :)
Nu ska jag och Yusef fixa lite sen middag (pasta med uppstekta grönsaker), Hamed är ute o springer och sedan tror jag att jag ska dra ut på en promenad.
Naima ute på promenad med kusin Hamed, Paris 06.
Låtsas som ingenting...
Och så ska jag sluta skriva om fotboll, annars så verkar det ju som att jag är intresserad av det... Egentligen bryr jag mig ju inte. (Eh? tydligen...:)
Och så har jag och Naima snarkat nästan hela dagen. Hamed var ute och sprang med barnvagnen (hör och häpna!), när han kom hem fixade han mat till oss och jag kände mig riktigt bortskämd. Bara slappat hela dagen. Imorgon ska vi dra på loppis (Till Linda: Mamma ville följa med så vi drar med henne... det är något fel på datorn så jag kan inte skriva på din blogg! Men vi ses kanske där? Visst börjar de 12.00?)
Annars inget nytt under solen.
Allez la France!
Ja, det ska väl förhoppningsvis inte bli någon EM-blogg, men jag kan inte låta bli. På nåt konstigt vis så kan man ju inte låta bli att hoppas för Sverige imorgon... men nog finns det viktigare saker att bry sig om så jag tror inte att jag kommer att gråta.
Hamed var och fiskade igår och fick en fin harr, det fick bli middag idag. Inte lika gott som aborre och regnbåge, men man får inte klaga. Nu har vi varit ute och letat mask så han ska få lite mer fisk, jag har beställt aborre!
Annars har Naima lekt med en kompis hela dagen lång. Som jag skrivit tidigare så är det tur att vi vuxna inte beter oss som barn! Det är väldigt viktigt just nu för Naima att ALLT är hennes: MITT MITT MITT! Det kan bli lite svårt att leka med andra då... men de busade på en hel del och så grät de lite och lekte och grät och lekte och bråkade och så ville de inte skiljas åt i slutet. Om man själv bråkade sådär med någon så skulle man ju bara tycka att det var skönt att dra hem, men det är väl också bra för dem att ha en orsak till gråt. Vet inte, men ibland verkar det så.
Yusef brukar alltid ligga i sängen med Naima när hon ska somna och är han vaken när hon har somnat så får vi lite tid alldeles för oss själva. Ikväll var det en sån här myspys kväll och han bara luktar min lilla bebis, så gott! och gurglar och pratar och känner på mitt ansikte och jag bara njuter... kärlek på hög nivå.
Jag skickar lite kärlek till er också!
Gratis är gott...
... brukar man ju säga. Har just smällt i mig en stor del av Vienetta glasstårtan som ICA så snäll gett till mig alldeles gratis. Inte illa. Tack snälla ICA. Nu ska jag handla varje dag på ICA.
Gratis glass, då kan de lura mig hur lätt som helst!
Skämt åsido. Det var gott iaf.
Har varit och tittat på mina gamla elever som slutat skolan. Så fina, men lite synd tyckte jag om dem - minikorta kjolar och klänningar ... huvva, det blåste svinkallt. Men fina var de såklart.
Kollade lite på mitt trädgårdsland, mina fiiiiina grönsaker, mina små bebisar, gulli gull! Tog några kort, men det verkar krångla att lägga in dem. Potatisarna, ärtorna och löken är nog det som växt mest. Kulkul.
Naima har varit några timmar hos mormor idag. Min lilla solstråle. Hur mycket tid har egentligen människor som inte har barn??? Det var så lyxigt! Jag hann göra hur mycket som helst, och så enkelt allt var! Inga frågor - heter det? är det? hände? - och ingen som vill hjälpa till hela hela tiden. Fast på något konstigt sätt så saknar man det när hon inte är med...
Nu ska Yusef få lite mat. Kram på er.
Myspys
Sova gott
Heja Sverige, friskt humör!
Upptäckte just att det var ett tag sedan jag bloggade.
Hm. Idag och igår så kunde jag ju iaf inte skylla på vädret (regn!).
Men vi har ju haft finbesök av bästa Frida (Naimas bästa kompis just nu) och såklart varit ute mest hela tiden.
Men några större grejer har inte hänt.
Idag så passade vi på att städa och baka lite bullar när det var så dåligt väder. Har kollat lite på fotbollen och det var ju väldans kul att Sverige vann. Haha! Hamed skulle heja på Grekland. Rätt åt honom.
Men det känns ju ändå som att vi kanske överskattar oss liiiite om vi säger att vi ska vinna. Men jag tycker att det är småkul att snegla på EM. Jag är absolut inget större fan av fotboll, men sätter man sig väl in i det så kan det ju bli intressant.
Annars så ska Hamed på arbetsintervju imorgon. Det känns som att det är okej hur det än blir. Allah bestämmer vad som är bäst. Men lite kul skulle det ju vara om han fick det. Binillah. Annars lär vi ju dra härifrån vid ramadans början, som redan är den 31 augusti ! Farmor har ju inte fått snusa på Yusef ännu.
I´ll be back...
Nu känns det...
Solen skiner nästan dygnet runt, såg att i Kiruna så går solen inte ner nu! (Hoppas inte att det finns några fastande muslimer därborta!) Här så är det maghreb 23.20 ischa 00.10 och fajr 1.25. Allahu Akbhar.
Som de flesta andra så är vi ute mest hela tiden. Rullar lite i gräset, plockar lite blommor och vattnar på vårt trädgårdsland (det behövs verkligen!)
Mat är jag inte speciellt sugen på just nu, mest glass, saft och sallader.
The good old days... ?
Hörde att det varit studentbal i fredags och snacka om nostalgi!
Alltså det kändes ju som att man ägde världen! Det var ju liksom vi mot alla andra och vi var bäst... kändes det som iaf.
Sommarkvällarna med mastermind och cappuccino.
Min gamla bil Castor.
Simone de Beauvoirs böcker.
Sena kvällar med diskussioner tills öronen blödde.
... alltså man kan ju bli nostalgisk. Fast man kan ju liksom bli det med allt. För visst känns det som att det alltid var bättre förr? Men hjärnan fungerar väl på något konstigt vis, men kommer bara ihåg de roliga sakerna. Och kanske de allra mest jobbiga...
Men nu är vi här och skapar framtidens morgondag som vi ska minnas som härlig och bra på alla sätt. Märkligt ändå.
Idag har vi vattnat vårt trädgårdsland, det verkar inte som att Allah vill göra det :) Fast det är ju rätt skönt. Ätit ute på balkongen. Sprungit i gräset och plockat blommor. Senare hade vi tänkt att spela boule.
Ha en skön kväll.
Krama träd
När jag körde upp pappa till sjukgymnasten och åkte vidare till vår lilla stuga ute i skogen så fick jag så mycket energi. Jag kände mig ett med naturen. Låter rätt så klychigt och löjligt, men det var som att jag bara fanns.
Jag tycker att ibland när man umgås med en massa människor och gör en massa saker så tappar man liksom bort sig själv och sitt lugn. Det behöver ju inte vara så att man bara känner sig lugn i naturen, men där finns det så "naturligt" :).
Ingen stress. Ingen dålig energi.
Ibland så kan jag få panik av alla människor. Första månaderna jag bodde i Paris var jag helt slut när jag kom hem. All energi var liksom borta. Tom. Så mycket människor men ändå så lite kärlek. Så många hemlösa, så mycket intryck. Efter ett tag så vande jag mig, men så sjukt. Människor lever så varje dag. Tar metron till jobbet, stirrar i marken, bryr sig inte om sina medmänniskor, möter flera tusen människor varje dag... usch. Jag är inte någon storstadsmänniska tror jag. Fast jag tror egentligen inte att någon människa är gjord för att leva så. Men det är klart, jag tror att vissa människor inte heller klarar av att leva i lugnet, de är inte gjorda för "landsbygden"... Men mycket beror väl på var vi är födda. Man vänjer sig ju med det mesta.
Fast ändå så gillar jag ju stora städer. Det är lite kittlande. Spännande. Så många möjligheter och små guldkorn överallt.
... Men det är väl som med allt: Alla saker har för- och nackdelar. Det gäller bara att känna åt vilket håll man själv lutar åt. Jag tror inte att det är bra att bo alldeles själv ute i skogen. Människor behöver andra människor, vi är ju sociala och behöver gemenskap. Balans. Sedan så har man ju olika perioder.
Är det någon fler än jag som gillar att krama träd? Känner ni hur det lever? Det bara sprider ut energi?
Jag och Naima kramade träd för några dagar sedan, hon tyckte inte det var lika häftigt som jag.
Nu tycker ni kanske att jag är konstig :)
Spelar roll. (Vad är det egentligen för ord...?)
Idag har vi spelat boule. Och så ätit baguetter. Värsta franskadagen idag. Just ja - och kollat på franska öppna! Hamed kiffar tennis. (KIffar = gillar, diggar, tycker om, ett bra ord på "slang"franska).
Tänker en del på hur underbart det är att ha en fantastiskt god och härlig vän.
Tack för att du finns Frida!
Tack för att du känner mig och tycker om mig för den jag är. Tack för att du respekterar och accepterar mig.
Du betyder så mycket för mig...
grönt...
Hurra.
Vi har kört morfar till "ryggdoktorn", som Naima säger. Ont ont ont.
Njutit av lugnet i Fräkenvik :).
Plockat lite rabarber.
Testat bilar.
Ätit grillat.
Ätit chokladmousse och Blåbärssoppa.
Sprutat med vattensprutan.
Planterat lite mer i trädgårdslandet. Potatis broccoli och sockerärtor.
Ja, sen inte mycket mer.
Men såå härligt det är ute!
Jag säger bara...
Ännu en fikadag. Har varit hos Kristina och riktigt GOfikat. Mm. Hon kokade hallonkräm och det var så gott. Det slog mig bara hur komplicerat vi människor gör det. Oftast. Handlar halvfabrikat när allt är så enkelt att göra själv. För det mesta. Samma sak med bröd, men det har jag ju skrivit om tidigare. Just med bröd så är det ju så bra för det finns mycket olika mjölsorter som är ekologiska... inte så många färdiga bröd som är ekologiska (än så länge, eller är det kanske bara i lappland?)
Kan man bli annat än grillsugen när det är så härligt ute?
Imorgon ska jag överraska Hamed med lite grillat, han gillar det. (Det är vår 4års dag som gifta! :) och kanske lite chokladmousse... Mmm.
Naima börjar bli lite trött, hon har lekt ute hela dagen lång i värmen. Jag förstår henne. Ibland.
Ibland inte.
Helst inte när hon inte vill göra som jag vill.
Det är inte lätt alla dagar. Vissa dagar går det lätt som en plätt andra dagar så funkar det inte riktigt, hon eller jag vaknar på fel sida och vi bråkar om det mesta - Kläderna, tandbortsningen, maten... you name it! Man jag tycker att jag märker hur påverkad hon blir av mitt humör och hur mycket tid jag ägnar åt henne. Hur klarar fembarnsföräldrar att ägna tid åt alla, jag kan inte förstå det? Jag tycker det är svårt med två. Fast som jag skrev, vissa dagar så går allt som smort, andra är rostigare...
mat, fika
Mammaledig = fika.
Idag har vi träffats i mammagruppen och fikat, trevlig!
Solen sken ute och jag fick lite dåligt samvete att jag inte tog vara på strålarna och samlade på mig lite vitamin D... men, det kommer väl mera, hoppas jag.
På tal om vitaminer och sånt, känns som att jag behöver det en massa nu. Yusef äter och äter och Naima springer och hoppar.
När Naima var bäbis så gick jag ner en massa i vikt för hon åt liksom upp mig, nu tror jag att det är samma sak som håller på att hända med Yusef. Det är väl rätt schysst att tappa lite av de extra (typ 20 stycken!!!) kilona som jag drog på mig, men grejen är att jag tror att det ligger en massa energi i de där kilona. Trött och sliten känner jag mig, uppäten! Fast när det är för ens barn så gör det väl inget. Det gäller väl att äta rätt antar jag.
Proteiner!!!! (Linser, bönor och ägg!) och järn! (längtar efter färska solvarma jordgubbar)
Jag vet inte om det är en sådan här dum kvinnlig grej som jag får skylla mig själv för att jag gör, men jag ser alltid till att Hamed och Naima äter bra, sedan känns det inte lika viktigt för mig.
"Äsch, vadå, jag klarar mig alltid!"...
Jag hörde att på Konsum i Storuman hade det funnits halalmärkt kött! Jag frågade idag och de sa att de ev skulle kunna ta hem mer. Hamed lär ju hoppa i taket av glädje. Fast han har varit rätt så strong ändå, han tycker att det är coolt att vara vegetarian. Fast vi är väl mer semivegetarianer = vi äter fisk.
Tror nog att jag varit vegetarian rätt länge nu, typ 6 år. Under ett tag var jag vegan, det var faktiskt rätt kul. Jag tror att under den tiden så gick jag upp en massa i vikt för jag lagade så mycket mat och var tvungen att testa massa olika recept. När jag blev gravid med Naima så blev jag ganska nojjig och ville inte dricka sojamjölk (vilket är rätt viktigt och bra för kroppen) så då började jag proppa i mig allt möjligt. Kom ihåg ur sugen jag var på skagenröra (sån här färdig för att ha på mackan)...
Imorgon ska jag på klädparty hos Linda, det ska bli najs! Me and I.
Nu är snart bollibompa slut. Back to reality.
Yo!
Här är jag igen.
En trött tvåbarnsmorsa.
Fast ganska lycklig.
Fortfarande.
Alhamdulillah.
Idag satte jag och Naima purjolök, rödbetor, spenat och morötter... det känns som att jag snart kanske får storhetsvansinne! Det kanske blir en sjukdom. Jag bara fortsätter och fortsätter och det tar aldrig slut. Grönsaker överallt.
Ja, vem vet.
Jag har pysslat lite idag med en tonårspresent till min brorsdotter. 13 år. Jisses. Då måste det betyda att jag inte är så liten längre. Fast det kanske jag har förstått redan. Jag menar, hon är ju född på 90-talet!! Jag menar, hallå, 90-talet... är de redan så stora?
Nej, annars inget vettigt att skriva. Jag ska amma bäbisen och kojsa honom. Storasyster sover sedan någon timme. Har ätit hemmagjord jordgubbsglass. Tagit lite skott från myntan. Promenerat i blåsten.
Bara mina barn?
De luktar disktrasa ur munnen.
Är det konstigt, onormalt eller kanske normalt. Har jag en disktrasedoftande gen som mina barn också ärvt... eller kanske Hamed?
Mest troligt är det kanske att det är bröstmjölken som ger den doften.
Fast jag kan inte låta bli att tycka att det luktar gott. Är jag konstig?
Att en liten potatis kan göra så mycket
Lycka.
Fullkomlig lycka.
Idag under två timmar så kände jag mig bara så upprymd.
Om jag säger att det var för mitt trädgårdsland så kanske ni tycker att jag är löjlig.
Men det är faktiskt sant. Mitt trädgårdsland... eller vårat, men mest mitt :)
Hamed var inne med Yusef och kände sig sjuk och Naima hjälpte till att gödsla och gräva och lägga ned potatisar. Det blåste som bara den, men jag kände det inte, eller så var det kärleksvindar som blåste. Jag kände mig nästan hög när jag kom in, av glädje.
Bara när jag fick på mig stövlarna, tog fram mina frön (som nästan är söndertittade) och styrde skottkärran så började det arr pirra. Det var som att det bara var min egen grej, som om det varit en hemlis. Jag grävde och kände med mina händer i jorden och den var så varm och mjuk och jag lade ned potatisarna med all min kärlek. Jag bad till Allah att välsigna dem och la försiktigt ned jorden över dem. Mina föräldrar skulle nog ha skrattat åt mig och tyckt (finns det i svenska ordlistan?) att jag var löjlig... men vem bryr sig :) Det var min lilla glädje à moi.
Jag satte broccoli, vitkål, grönkål, brysselkål, gul-, röd-, vår- och piplök, salladsblandningar,dill, persilja, koriander och potatis. Det finns lite plats kvar och där ska jag sätta morötter, mangold och spenat. Inchallah. Kanske något mer. Kanske jag ska testa lite vitlök :). Jag vet inte.
Och så har jag köpt hem marockansk mynta, fin fina plantor. Ska ta skott från dem och odla i massor.
Gott gott. I tabboule och supersött te, eller varför inte till mina vietnamesiska vårrullar. Mm.
Nu är det dags...
Detta är ett resultat av förra årets skörd: (Det blev härliga biffar av just dessa)
Naima plockar morötter.Kära vänner...
Godafton,
Här i stugan är det lugna puckar. Vi är lite snoriga och hostiga, men annars är det helt okej. Jag är lite allmän less på hur folk pratar bakom ryggen och skulle föredra att folk var lite mer rätt fram... ibland kanske, måttligt. Man behöver ju kanske inte överdriva, men på ett litet ställe sprider sig saker som en löpeld. I Islam är det förbjudet att prata bakom ryggen på människor och jag förstår varför... det leder inte till något bra. Det betyder ju inte att alla muslimer håller sig ifrån det, tyvärr, och jag är inte perfekt på något sätt. Men men.
Naima fick en tid hos tandläkaren och blev överlycklig. Det gick ungefär lika bra som springtävlingen. Hon vägrade att gapa. Fast efter en halvtimmes tjatande så öppnade hon munnen ett tag, så vi var inte tvungen att ta en ny tid. Pust. Jag mutade med glass. Jag klagar alltid på Hamed när han mutar fast nu hamnade jag själv i mutningsträsket. Vad tycker ni, får man göra det? Det är ju nästan alltid så mycket lättare att klaga på den andre föräldern och när man själv hamnar i samma situation så skyller man bort det med att "ja, men... nånting". Typiskt.
Nej, jag ska ge er tunnbrödsreceptet senare! Lovar. Ska gå hem nu från päronen och kojsa barnen, sedan kommer det nog...
Ha det gott.
