Bombdad i Paris
Livet ar ju ibland valdigt markligt, men man maste ju liksom acceptera det annars blir det lite svart att leva.
Saker hander runt omkring oss hela tiden och vi kan liksom inte bestamma over vara liv, vilket ju ar valdigt tur eftersom vi manniskor ibland inte forstar vad som kanske ar bast for oss och vi ar nog ganska kortsiktiga.
Jag tanker bara pa hur Gud leder oss pa olika vagar och att allt har en mening fast vi inte forstar det riktigt. Det sags ju att vi manniskor bara anvander 1 % av var hjarkapacitet, om det nu stammer...
Laste just om bombdadet i Paris och borjade tanka att vi ju faktiskt kunde varit dar, nu var vi ju inte det, tack gode Gud for det, men det kanns anda nara pa nagot satt. Kollade upp var det hade hant och sag att det var just gatan bredvid mitt hus dar jag bodde for tre ar sedan!!! Samma sak hande mig i somras ungefar en manad efter att vi kommit hem fran Maldiverna sa utlostes en bomb i en park dar vi brukade sitta och leka med Naima. Jag har svart att formulera vad jag vill saga med detta, men det jag menar ar att sadana saker hander oss hela tiden - olyckor, manniskor som dor, ja allt mojligt, och allt gar sa snabbt... och sa hinner man tanka "Men halla, det kunde ju varit jag" eller "Jag sag ju henne alldeles nyss"... Vad som helst. Laste ocksa pa en blogg om att i Stockholm sa var det folk som blev puttade framfor tunnelbanetaget och hur ofattbart det var. Jag vet inte vad jag ska skriva for att fa fram nagot vettigt, men anda, hela livet ar ju anda sahar, fyllt av ofattbara overraskningar.
Det ar SA viktigt att forsoka att ta tillvara pa den tid vi har har pa jorden. I islam precis som i kristendomen sa kommer det en dag nar vi kommer att fa sta tillsvars for vara handlingar, sa det galler att handla gott. Jag tror att aven om man inte ar troende mar battre som manniska om man forsoker att leva sunt, inte ljuga, stjala eller vara orattvis - gora det som kanns ratt i hjartat, sadana saker som man kan sta for, livet ar sa kort.
