Klarvaken
Goderafton kara vanner.
Jag hade faktiskt tankt att ga och lagga mig for att snarka, men konstigt nog blev jag alldeles klarvaken nar huvudet nuddade kudden. Lika bra att satta sig framfor datorn en stund och skriva sa folk inte tror att jag akt ivag till BB. Jag vagar knappt ringa till nagon heller for att alla bara fragar. Nu ar ju inte det sa farligt, men det kanske ar mest nar jag ringer till mina foraldrar (eftersom de ska skota Naima nar vi aker ivag)- jag maste borja varje samtal med "Hej, jag har inga varkar och vattnet har inte gatt". Min mamma har fott alla sina tre barn alldeles for tidigt sa hon har nog gatt och trott (liksom jag, det kan jag ju inte forneka) att denna lilla krabat skulle komma tidigare.
Det kanns som att det ar svart att skriva/prata om nagot annat an graviditeten nar man liksom ar heltidsgravid, man kan ju latt bli lite less alla kommentarer - jag ar inget annat an en gravid kvinna - kanns det som. Det ar ju inte sa konstigt heller, men efter att 20 personer sagt samma sak sa skulle man vilja ha ett papper med fardigskrivna kommentarer pa och bara dela ut. Vad kan man saga - det kommer nar Gud vill.
Dagens vers:
Gud har anbefallt människan att visa godhet mot sina föräldrar; hon bör tänka på att modern har burit barnet genom det ena svaghetstillståndet efter det andra, fött det och ammat det under två år. Tacka Mig och tacka dina föräldrar och minns att Jag är målet för er färd.
Koranen (31:14)
