Mat, igen...
Snackar jag bara om mat hela tiden eller? Jag tror nastan att det ar en stor del av min tid som fylls upp av tankar och funderingar kring detta i alla fall. Kanske just nu, med graviditeten, eller kanske inte. Men strunt samma - har lagat mat hela langa dagen med mina kara elever i franska. Vi hade det sa trevligt, men det blev lite trottsamt ocksa, jag kanner att jag ar helt slut efter en hel dag med mat och spring och alla ropar samtidigt. Jag foredrar nastan att undervisa i klassrummet som vanligt... fast det ar ju kul med omvaxling ocksa, och sa har jag sa harliga och roliga elever!
Imorgon sa fyller ju Maja ett ar! Jisses vad tiden gar fort. Jag borjar tanka en del pa att det snart ar dags har ocksa... nedrakning. Inchallah (om Gud vill) sa blir det om ca fem veckor... det kanns ju valdigt nara egentligen men ocksa langt borta eftersom man liksom inte har insett vad det innebar. En till liten manniska att ta hansyn till och gora sitt basta att uppfostra. Men sa spannande. Jag bara hoppas att vi far vara friska och att allt gar bra, inchallah! och saklart att Hamed hinner komma hem! langtaaaaar.... sa jag nastan spricker. Fast det kanns det som att man gor anda, magen ar saaa stor... och benen ar saaa tunga.
Borjar att tanka pa allt fint som man far uppleva med sina barn och vilken stor del de tar av ens liv. Tank alla fantastiska foraldrar pa denna jord! Man forstar sina egna och aven andras foraldrar sa mycket mer nar man har barn sjalv. Inte forstar man allt och det finns nog de som forstar anda, men det ar ju nagot speciellt... jag blir ju lite nostalgisk... Naima blir 2 och ett halvt den 8:e.... snacka om att man borjar kanna sig gammal. Fast det ser jag inte som nagot daligt, att bli gammal alltsa... har alltid sett fram emot att bli gammal och fa rynkor och bli sa dar klok som vissa gamla ar, kan man ju alltid hoppas ialla fall!
Nostalgibilder!!
Imorgon sa fyller ju Maja ett ar! Jisses vad tiden gar fort. Jag borjar tanka en del pa att det snart ar dags har ocksa... nedrakning. Inchallah (om Gud vill) sa blir det om ca fem veckor... det kanns ju valdigt nara egentligen men ocksa langt borta eftersom man liksom inte har insett vad det innebar. En till liten manniska att ta hansyn till och gora sitt basta att uppfostra. Men sa spannande. Jag bara hoppas att vi far vara friska och att allt gar bra, inchallah! och saklart att Hamed hinner komma hem! langtaaaaar.... sa jag nastan spricker. Fast det kanns det som att man gor anda, magen ar saaa stor... och benen ar saaa tunga.
Borjar att tanka pa allt fint som man far uppleva med sina barn och vilken stor del de tar av ens liv. Tank alla fantastiska foraldrar pa denna jord! Man forstar sina egna och aven andras foraldrar sa mycket mer nar man har barn sjalv. Inte forstar man allt och det finns nog de som forstar anda, men det ar ju nagot speciellt... jag blir ju lite nostalgisk... Naima blir 2 och ett halvt den 8:e.... snacka om att man borjar kanna sig gammal. Fast det ser jag inte som nagot daligt, att bli gammal alltsa... har alltid sett fram emot att bli gammal och fa rynkor och bli sa dar klok som vissa gamla ar, kan man ju alltid hoppas ialla fall!
Nostalgibilder!!
Kommentarer
Trackback