Trist...
Vad det ar trist nar det ar rent och stadat hela tiden...
Vad det ar trist nar inte dina sockar ligger overallt...
Vad det ar trist nar dina kaffeapparater ar rena och fina och instoppade i ett skap...
Vad det ar trist nar sangen alltid ar baddad och fin...
Vad det ar trist utan smulor pa bordet och jag inte far tjata pa dig att du inte torkar efter dig...
Vad det ar trist utan din eltandborste som alltid faller nar man ska skruva pa vattenkranen och jag inte kan irritera mig pa den...
Vad det ar trist utan alla dina jackor och alla dina skor i hallen...
Vad det ar trist for Naima och Yusef utan sin alskade pappa som leker med dem...
Vad det ar trist utan nagon att krama om och prata om dagen som varit...
Vad det trist att inte hitta kaffekoppar overallt...
Vad det ar trist att inte hora dina trappsteg i trappan nar du kommer hem pa kvallen...
Vad det ar trist att inte ha nagon att vanta pa nar vi ska nagonstans...
Vad det ar trist nar jag kan sitta vid datorn hur mycket jag vill och se pa vilka program jag vill...
Vad det ar trist att be utan dig och inte hora din harliga rost nar du citerar koranen...
Vad det ar trist att inte ha nagon att skratta med och se pa och kanna att vi hor i ihop, vi ar en familj...
Vad det ar trist nar jag vet att du bara varit borta en dag och jag vet att det ar fler som vantar...
Fast det ar underbart anda...
att du finns, det racker.
Du gor mig hel
Vad det ar trist nar inte dina sockar ligger overallt...
Vad det ar trist nar dina kaffeapparater ar rena och fina och instoppade i ett skap...
Vad det ar trist nar sangen alltid ar baddad och fin...
Vad det ar trist utan smulor pa bordet och jag inte far tjata pa dig att du inte torkar efter dig...
Vad det ar trist utan din eltandborste som alltid faller nar man ska skruva pa vattenkranen och jag inte kan irritera mig pa den...
Vad det ar trist utan alla dina jackor och alla dina skor i hallen...
Vad det ar trist for Naima och Yusef utan sin alskade pappa som leker med dem...
Vad det ar trist utan nagon att krama om och prata om dagen som varit...
Vad det trist att inte hitta kaffekoppar overallt...
Vad det ar trist att inte hora dina trappsteg i trappan nar du kommer hem pa kvallen...
Vad det ar trist att inte ha nagon att vanta pa nar vi ska nagonstans...
Vad det ar trist nar jag kan sitta vid datorn hur mycket jag vill och se pa vilka program jag vill...
Vad det ar trist att be utan dig och inte hora din harliga rost nar du citerar koranen...
Vad det ar trist att inte ha nagon att skratta med och se pa och kanna att vi hor i ihop, vi ar en familj...
Vad det ar trist nar jag vet att du bara varit borta en dag och jag vet att det ar fler som vantar...
Fast det ar underbart anda...
att du finns, det racker.
Du gor mig hel
Kommentarer
Postat av: Anonym
åh så sött
vet precis hur du känner dig, skulle ha kunnat varit mina ord, mashallah
Postat av: amana
Nää sluta. Börjar gråta ju... ;) Känner så väl igen mig.
Postat av: Maria
Vad ni ar sota :). Ja, ibland sa inser man att man klagar for mycket - vet inte hur ofta jag tjatar pa Hamed att torka bordet efter sig och jag kan bli sa irriterad... men det ar ju sa mycket roligare nar han ar har och smular ner an att det ar alldeles rent utan honom. Men vi maste ju vara glada ocksa, alhamdulillah! att vi har nagon vi far kanna sa med, all karlek! Fred med er
Trackback
