Pust...
Idag tog vi oss iaf ut for att svalka oss, Naima badade i en liten pool och Yusef och fick sitta i skuggan med mig.
Massor av barn var det, vilda var de ocksa - jag har en massa asikter om foraldrarna ocksa... men jag ska forsoka att inte vara sa fordomande.
Jaja, annars svettas vi, promenerar om kvallarna och ater gott.
Nu gnaller Yusef i vagnen, Naima ar hungrig och sa langtar hon efter mormor. 7 dagar kvar.
Hoppas ni har det gott i varmen, horde att det var varmt i Svealand ocksa.
Kramar pa er
Halloj
Nagra intressanta saker som vi (jag och Naima) har lagt marke till:
- det finns mycket hundbajs pa gatorna, bast att se upp! (grannens son halkade och brot foten pga det)
- det finns hur mycket yogurt och ost som helst pa affaren
- det ar kul att gissa varifran alla manniskor kommer pa en flygplats
- myyyycket parker att leka i, jag vill ocksa vara liten!
Vi har promenerat vid Lovren, ropat eko under en massor av broar vid Seine, picniquat flera dagar, tittat pa Notre dame, spenderat massor av tid i mosken, atit supermycket glass, lekt med kusinerna, besokt parc floral med en enorm lekplats och bollbad och allt mojligt. (Varfor ar det alderbegransat?)
Varmt ar det ocksa, idag har vi spenderat stor del av tiden i skuggan och lekt kurragomma.
Nu sitter jag hos hameds syster, vi ska bli bjudna pa supermat... magen kurrar, tigerrakor, ris, varrullar med mynta, sallad och min alsklings paronjuice!! Smarr.
Nu tjatar Naima om ett svard som stora kusinen har!
Bon appetit
Fisk!!!
Annars - är det städat och rent hemma hos oss, INGEN får gå in med skorna! Jag har blivit pedantiskt (?) Synd bara att jag inte var det förut när det hade varit lättare. Något konstigt hände med min hjärna under sista graviditeten. Jag har väldigt svårt att lämna disk mer än en halvtimme, lite jobbig sjukdom, men jag vet inte om det finns någon medicin.
Åsså har vi skördat sallad i massor, gott gott. Ätit PANGkakor till lunch med mormors goda äppelmos.
Idag blir det grillad fisk till middag. Sedan ladda och soooova hela natten lång så vi är utvilade inför resan. Vi har ett ganska långt stopp i Stockholm, men det är bra när man har barn och får landa lite, plus be bönerna i lilla kapellet på arlanda som är så mysigt.
Sedan så får vi se om jag hinner blogga under tiden vi är i Paris. Jag ska försöka att ta mig iväg till något cybercafe någon dag, men det blir nog ingen update dagligen :) Ni klarar nog er kanske, obs KANSKE, ändå. Håll ut!
I´ll be back!
Fred och kärlek med er allihopa
Hit och dit
Fast så kanske det måste vara ibland också, man kan ju inte riktigt säga att det brukar vara det annars. Vi är nog rätt så lugna av oss.
Men jag känner mig på bra humör, jag känner mig glad och ganska pigg (vilken nog är det ovanligaste tillståndet hos mig!). Igår kväll så fick jag för mig att dricka en kopp cappucicno på kvällskvisten, bara så jag skulle hålla mig vaken tills morgonbönen, och det funkade.
Vilken drog alltså!
Fast jag får lätt ont i magen av kaffe, så jag tror inte att jag ska börja med det, men kanske i nödfall. Min bror som har levt utan kaffe i fyrtio år har just kommit på hur uppiggande det är och har börjat dricka. Jag har alltid gillat doften av kaffe, det får mig att tänka på något mysigt, fikarummet nere i växthuset, min pappa när han äntligen satte sig ned efter flera timmars arbete och med en sockerbit i munnen, han såg så lugn och glad ut, lite sörplande på fatet. Plus att Hamed gillar kaffe, gott kaffe - han är väldigt kräsen, väääldigt! Som tur är så åker vi ju på onsdag och då får han köpa sitt favvokaffe. Väskan hem kommer nog mest vara fylld av det.
Nog om kaffe.
Måste städa. Packa. Rensa lite ogräs. Gallra sista biten av morötter. Fixa middag. Leka lite med Naimas kusiner som kommer o hälsar på.
Parisnostalgi - gott och blandat
Nedräkning
Jag borde nog kanske börja känns det som.
På onsdag morgon så åker vi iväg till familjen i Paris, tre veckors semester från Stensele. Spännande spännande.
Vi ska promenera i Tuleriesträdgården, äta glass vid Seine, be i Paris stora Moské, kanske klättra upp i eiffeltornet som RIKTIGA turister (Hamed har aldrig varit där!), gå på Louvren, leka i alla parkerna, spela boule, äta goda croissanter och baguetter och ostar och frukter, umgås med kusinerna och framor - mysa och mysa.
Lilla Yusef har börjat att krypa omkring lite, han tar sig dit han vill för det mesta. Machalla!
Nu gäller det att möblera om och göra lyan barnsäker. Man glömmer så lätt hur det egentligen var - alla saker är helt plötsligt på golvet och i munnen!
Bekännelse
Jag som är/har varit vegetarian i ganska många år, ca 6 år, har ätit kött!!!
Flera dagar faktiskt.
Kyckling, lamm och nötkött. Det blev värsta frossandet.
Inte för att jag har tyckt om det speciellt mycket och inte heller saknat det, men det bara blev så. För mig har det nästan varit något heligt över mitt vegetarierande, det har känts som en synd att äta något köttliknande - men nu som muslim så kändes det inte lika viktigt, för mig är Guds ord det viktigaste.
Inte för att jag är emot det på något sätt, jag kommer fortfarande att vara "semivegetarian", jag mår bättre av att äta grönt, det är bättre för naturen och för djuren. Jag kommer aldrig att äta gris eller gelantin eller något som inte är slaktat halal.
I mitt hjärta är jag vegetarian och respekterar djurens rättigheter, jag tror att människor skulle må så mycket bättre om de åt mer grönt och verkligen tog sig tid att LAGA mat, inte bara värma upp eller liknande.
Måste bara säga att jag är imponerad av min man, machallah, han är ju värsta kocken. Idag gjorde han en god gryta med plommon, mandlar, aprikoser, lammkotletter, persilja, lök och en massa annat. Jag måste säga att jag var lite skeptskt till mandlarna, men det var toppen.
Ja så nu vet ni.
Jag är en köttätande vegetarian...
om man nu kan vara det.
Tänk om det vore så här lätt...
EFTER KLOCKAN 20.00
Ogräs
Det kan vara någon konstig gen som mina föräldrar har gett mig, gillaatttabortogräsgenen. Vem vet.
Och så packade jag på lite jord på potatisen, som man tydligen ska göra. Och mamma hjälpte mig att gallra lite morötter och rödbetor som man tydligen också skulle göra.
Tur att mamma finns.
Papper papper och papper. Jag har en massa papper som jag måste fixa. Usch, jag är verkligen antifix på pappersfronten. Det blir för mycket så jag vet inte var jag ska börja så jag börjar inte, det är lättast.
Men vem var det egentligen som sa att livet skulle vara lätt?
Har ni också hört det någonstans eller är det bara jag som har fått för mig det?
Skämt åsido.
Ibland drar "man" på saker alldeles för länge och sedan när man gjort det så upptäcker man att det var ju faktiskt inte så krångligt. Det krångligaste var väl kanske att oroa sig för hur krångligt det kanske skulle kunna vara.
Fred med er
Uppfostran?
Livet lunkar på.
Tiden går så fort och barnen blir så stora. Alldeles för snabbt.
Lilla Yusef snurrar runt överallt och sitter med oss vid matbordet, som ett litet barn (inte en liten bäbis!), han är liksom "med". Han försöker att kommunicera och börjar förstå en del, som när man ropar på Naima - då söker han efter henne. Så mycket glädje!
Ja, kärleken till ens barn är obeskrivlig.
Jag tänker en del på hur det ändras med tiden, inte kärleken kanske, men allt annat.
Allt är ju naturliga processer - separationer och trots - och allt annat... och så försöker man ju liksom att hitta de bästa lösningarna.
Jag tycker ju ändå att det är ganska "normalt" att man vill sitt barns bästa, men helt plötsligt inser jag ju att det faktiskt inte är så, tragiskt nog. Det finns ju en hel del människor som har svårt att ta hand om sig själva - hur ska de kunna ta hand om ett eller flera barn? Det blir istället barnen som tar hand om föräldrarna. Ibland blir barnen som föräldrarna, ibland tvärtom. Ibland när föräldrarna varit för styrande så vill barnen revoltera och de söker sig till det förbjudna, de som levt med föräldrar som varit utan regler söker sig till reglerna... typ.
Jag tänker bara på en del tjejer som jag jobbat med som haft det jättetufft och sköter sig perfekt, har bästa betygen, dricker inte, skötsamma och sociala... så som man själv skulle vilja att ens barn var. Men finns det något recept? Måste man själv vara tvärtom då?
Egentligen så tror jag inte det, alla är ju olika i grunden, vi har ju olika personligheter och miljön påverkar ju såklart väldigt mycket. Det finns nog ingen "perfekt" uppfostran (jag tror att de flesta som går till psykologen alltid kommer tillbaka till sin uppfostran och sina föräldrar).
Jag fick en kommentar om att jag ville uppfostra mina barn "islamiskt" och att de borde få rätten att välja. För mig är det såhär: Jag är muslim, skulle jag inte tycka att det var det rätta och det bästa i hela världen skulle jag inte vara muslim. Skulle jag tycka att buddismen eller något annat var bättre skulle jag ju såklart vara det. För mig så är det lösningen på alla världsproblem, grunden till allt gott - kärlek, respekt och fred. Skulle jag vilja något annat än gott för mina barn?
Skulle en "vanlig" mamma lägga fram olika förslag till sina barn - "Varsågod barn, här har ni olika böcker om de olika världsreligionerna, ta och läs nu så ni får grunda er en egen uppfattning om världen och hur den kom till! Kanske är hinduismen rätt, kanske judaismen, vem vet, ta och undersök!!"
Ärligt talat så tror jag inte det. Det kanske skulle vara bra, men vi proppar ju på våra barn det vi tror är rätt för att vi tror att det är rätt... såklart. Sedan så kommer jag ju självklart att acceptera mina barn som de är, men jag skulle ju såklart vilja att de tyckte och tänkte som jag, det kan jag ju inte ljuga om. Men jag tror inte heller att en polis vill att sitt barn skall vara kriminell, typ :).
Nej nu är det morgonbön.
Salam
Rika blir rikare...
Ibland slår det mig hur bra "vi" egentligen har det. Så lätt livet är egentligen, för det mesta.
Rika blir rika och fattiga fattigare.
Titta bara på bensinpriserna nu!
Matpriserna stiger, i många länder så är basfödan så dyr att de svälter. Hemska tider.
Sopbergen översvämmar många delar av världen. Tar aldrig vårt konsumerande slut? När ska vi inse att det inte fungerar?
Visst är det bra att vi små människor försöker att göra vårt, små saker kan ju också förändra såklart.
Men de stora bovarna är ju de enorma företagen som släpper ut all skit och utnyttjar de fattigas arbetskraft, förorenar vatten och luften - och deras önskan är ju att vi bara ska fortsätta att konsumera deras produkter så de blir rikare och rikare...
Allt är som en sprial.
Motsatsen för mig till materialism är andlighet.
Äkta glädje, kärlek och livet känns så lätt.
Hejhopp
Vi hade tänkt att sova tidigt heela familjen, men det slutade med att jag och Naima smög upp efter två timmars försök. Först gjorde hon det alldeles sjålv och kom tillbaka med blåbär över hela ansiktet och händerna var alldeles blåa.
Det var ganska mysigt att vara uppe bara vi två, men nu så hoppar hon överallt så det är nog dags att försöka igen.
Hoppas ni får en god natt
Kakmonster...
Nej det här är inte bra. Något måste hända.
Fast inte just nu. Typ. Sedan. Om ett tag.
Idag har "vi" i alla fall bakat (jag - och Naima provsmakar)... chokladkakor, blåbärscheescake och sesamkakor.
Kanske inte så bra om vi skulle vara tvugna att äta upp allt själv, men jag hoppas att vi får besök imorgon som hjälper oss :).
Just nu så hoppas jag att jag hittar några billiga biljetter till Paris... då drar vi, för ett tag iaf. För just nu ser det ut som att vi blir kvar i Storuman/Stensele... inte för alltid hoppas jag, men en tid framöver :).
Jag tycker att det finns många fördelar med Stensele och "landsbygden", att bo på ett litet ställe, men jag ser inte min framtid här. Just nu så är jag väääädigt less på allt som har med den här komunen att göra, och visst att det är "bra för barnen" - tryggt och allt sånt... men jag vet inte om jag vill att Yusef och Naima ska växa upp här. Det finns andra saker som jag prioriterar mer än en såkallad "trygg" uppväxt. Nu menar jag bara SÅKALLAD trygg uppväxt, för den egentliga tryggheten har ju barnen med föräldrar och vänner och inte det materiella. Men det är ju alltid lätt att sitta och vara förklok, man vill ju såklart alltid det bästa för sina barn. Det kan ju vara svårt att veta just vad det BÄSTA är, alla har ju olika uppfattningar. Sedan så kan ju barn som vuxit upp utan det materiella bli riktiga materialister och de som haft allt bli anti, så det är väl ganska svårt.
Det viktigaste för mig är att mina barn får lära sig om islam och att de prioriterar sin muslimska identitet mer än något annat. Min dröm är att de får gå i en muslimsk skola och leva med andra muslimer. Inchallah! Sedan är det Allah som avgör...
Nu vill Yusef äta.
Godkväll.
