Maryam

Jag har blivit ett kakmonster. En gottegris. Godis och snaskfantast.
Nej det här är inte bra. Något måste hända.

Fast inte just nu. Typ. Sedan. Om ett tag.
Idag har "vi" i alla fall bakat (jag - och Naima provsmakar)... chokladkakor, blåbärscheescake och sesamkakor.
Kanske inte så bra om vi skulle vara tvugna att äta upp allt själv, men jag hoppas att vi får besök imorgon  som hjälper oss :).

Just nu så hoppas jag att jag hittar några billiga biljetter till Paris... då drar vi, för ett tag iaf. För just nu ser det ut som att vi blir kvar i Storuman/Stensele... inte för alltid hoppas jag, men en tid framöver :).

Jag tycker att det finns många fördelar med Stensele och "landsbygden", att bo på ett litet ställe, men jag ser inte min framtid här. Just nu så är jag väääädigt less på allt som har med den här komunen att göra, och visst att det är "bra för barnen" - tryggt och allt sånt... men jag vet inte om jag vill att Yusef och Naima ska växa upp här. Det finns andra saker som jag prioriterar mer än en såkallad "trygg" uppväxt. Nu menar jag bara SÅKALLAD trygg uppväxt, för den egentliga tryggheten har ju barnen med föräldrar och vänner och inte det materiella. Men det är ju alltid lätt att sitta och vara förklok, man vill ju såklart alltid det bästa för sina barn. Det kan ju vara svårt att veta just vad det BÄSTA är, alla har ju olika uppfattningar. Sedan så kan ju barn som vuxit upp utan det materiella bli riktiga materialister och de som haft allt bli anti, så det är väl ganska svårt.
Det viktigaste för mig är att mina barn får lära sig om islam och att de prioriterar sin muslimska identitet mer än något annat. Min dröm är att de får gå i en muslimsk skola och leva med andra muslimer. Inchallah! Sedan är det Allah som avgör...

Nu vill Yusef äta.
Godkväll.