Maryam

Idag har varit en slödag. Jag har känt mig så slö och tung, som när det ska åska ute ungefär. Det kan bero på att Yusef gnäller under nätterna en del, men det kan också vara att jag blir uträngd av tre andra i sängen och ligger på totalt 5 cm. I natt var det bråk om täcket också.
Mys.
Hela tiden. Hela dagen. Hela kvällen och hela natten. (Det är Naimas favorituttryck - Heeela tiden, allting är "Hela tiden"... det är bäst när det är "Mamma, om dig hela tiden å hela dagen"!)

Men jag har hunnit titta på fredagsbön från Mecka. Gjort pannkakor. Bön. Fikat på Aktiviteten. Läst några Totte och Emma på bibblan. Ätit glass. Försökt att spela tennis med Hamed, fast han gav upp rätt snabbt. Vattnat mammas blommor med Yusef i min coola bärsjal. Bön. Ätit spagetti med gröna linser. Gjort citronpaj med Naima. Sneglat på tvn. Bön. Käkat citronpajen som inte var lika god som den såg ut. Sneglat ännu mer på dumburken. Åsså sista bönen innan sängdax.

(Tvärsåg på en film jag redan har sett - In this world. En mycket deprimerande berättelse som handlar om två afghanska killar som flyr från sitt land. När jag ser den så inser jag vilken tur jag har... jag tänker på alla människor som flyr från sina länder och vilka medel de använder sig av, hur de blir utnyttjade och illa behandlade. Suck. Men det är väldigt bra gjort. Väldigt sevärd.)

Och äntligen så börjar snön på att försvinna. 
Jag ser ljuset.
Jag längtar att få så mitt trädgårdsland. Mmm. Att få äta solvarma jordgubbar, nyskördade potatisar och morötter. Mm.

Nu ska jag fortsätta att drömma.