Idag är det...
3 år sedan Naima kom till denna underliga värld!
Jag kommer ihåg så väl när värkarna började och hur jag satt och tittade ut genom fönstret på snöfallet (!). Klockan var ca 5 på morgonen och jag sa till Hamed att jag trodde det äntligen var dags. Ni som känner honom vet ju att han inte kan stressa, och gissa hur han reagerar i en sån situation? Jo, han sa: vänta ett tag, jag ska bara ta min dusch!
Ibland kan man ju skratta åt det...
ibland :).
När vi väl hade fått oss in i bilen och kommit en bit så tappar mamma kontrollen på bilen, den sladdar och vi åker ner i diket. Typiskt. Hamed har filmat det och man kan riktigt se min mammas förtvivlan. Fast sedan kom en taxi och allt gick ju vägen sedan.
Naima föddes kring åtta på kvällen efter mycket ont. En sådan smärta som man inte riktigt kan förbereda sig på. Något som man aldrig tidigare känt (Fast med Yusef så tyckte jag att kroppen liksom kom ihåg hur det hade varit och man förstod liksom att det skulle ta slut någon gång).
Men vilken lycka. Ett litet knytte. Och nu är hon värsta stora tjejen.
Man kan lätt bli nostalgisk.
Och snart så har jag och Hamed varit gifta i fyra år, den 30:e maj! Snart är vi ju pensionärer!
Annars:
- Jag tycker att det är svårt att sova om kvällarna. Det är mycket som snurrar i huvudet: jobb, framtiden och allt möjligt... jag började till och med en kväll tänka på vad jag skulle packa med mig när vi ska åka till Paris! (och det blir i september, inchallah)...
- Ska vi på treårskoll imorgon
- Jag ska bjuda hem några gamla elever på fika, jag saknar dem!
- Hameds basketlag hade match idag
- Vi ska gå och kolla på vår kolonilott, kanske kratta lite löv = VÅR! Hurra!
- Läste surat Yusuf igår innan jag la mig, den är så fin (Hamed läste den för mig när jag var på sjukhuset och höll på att föda Naima också!). Den fick mig att tänka en del på hur viktigt det är att ha tålamod och inte allt för snabbt döma i olika situationer och att vi måste lära oss att förlåta. Allah är den store förlåtaren och han älskar att förlåta, därför bör vi också göra det.
Nej nu har jag ätit så mycket sötsaker så jag mår nästan illa. Måste slappa bort kalorierna ett tag :)
Fred med er
Jag kommer ihåg så väl när värkarna började och hur jag satt och tittade ut genom fönstret på snöfallet (!). Klockan var ca 5 på morgonen och jag sa till Hamed att jag trodde det äntligen var dags. Ni som känner honom vet ju att han inte kan stressa, och gissa hur han reagerar i en sån situation? Jo, han sa: vänta ett tag, jag ska bara ta min dusch!
Ibland kan man ju skratta åt det...
ibland :).
När vi väl hade fått oss in i bilen och kommit en bit så tappar mamma kontrollen på bilen, den sladdar och vi åker ner i diket. Typiskt. Hamed har filmat det och man kan riktigt se min mammas förtvivlan. Fast sedan kom en taxi och allt gick ju vägen sedan.
Naima föddes kring åtta på kvällen efter mycket ont. En sådan smärta som man inte riktigt kan förbereda sig på. Något som man aldrig tidigare känt (Fast med Yusef så tyckte jag att kroppen liksom kom ihåg hur det hade varit och man förstod liksom att det skulle ta slut någon gång).
Men vilken lycka. Ett litet knytte. Och nu är hon värsta stora tjejen.
Man kan lätt bli nostalgisk.
Och snart så har jag och Hamed varit gifta i fyra år, den 30:e maj! Snart är vi ju pensionärer!
Annars:
- Jag tycker att det är svårt att sova om kvällarna. Det är mycket som snurrar i huvudet: jobb, framtiden och allt möjligt... jag började till och med en kväll tänka på vad jag skulle packa med mig när vi ska åka till Paris! (och det blir i september, inchallah)...
- Ska vi på treårskoll imorgon
- Jag ska bjuda hem några gamla elever på fika, jag saknar dem!
- Hameds basketlag hade match idag
- Vi ska gå och kolla på vår kolonilott, kanske kratta lite löv = VÅR! Hurra!
- Läste surat Yusuf igår innan jag la mig, den är så fin (Hamed läste den för mig när jag var på sjukhuset och höll på att föda Naima också!). Den fick mig att tänka en del på hur viktigt det är att ha tålamod och inte allt för snabbt döma i olika situationer och att vi måste lära oss att förlåta. Allah är den store förlåtaren och han älskar att förlåta, därför bör vi också göra det.
Nej nu har jag ätit så mycket sötsaker så jag mår nästan illa. Måste slappa bort kalorierna ett tag :)
Fred med er
Kommentarer
Postat av: Anna
håll koll i brevlådan =) Men jag kan ju nu säga GRATTIS till äslakde Naima!! Åhh vad vi saknar er, Pär sa att han fått se er en snabbis!!
Trackback
