Springa springa
Äntligen idag så var det den stora dagen som Naima längtat efter. Läääänge.
Lång tid.
Hela långa dagen igår och hela långa morgonen.
När skulle den stora springtävlingen egentligen äga rum? Naima skulle ju vinna alla medaljer och springa utav bara den. Vi laddade hela morgonen och jag körde mitt pepptalk "ta det lungt i början, låt någon annan dra" "Kör hårt mot slutet"... ja, typ som värsta coachen. Vi rekogniserade banan när vi kom dit (jag tror vi var först av alla nästan) och värmde upp och peppade. När det då äntligen var dags och alla barnen var på plats så blev det något slags antiklimax. Klara färdiga GÅ! Och Naima bara stenvägrar, NEJ! INTE SPRINGA! ...och så får jag bära henne runt banan. Vi som till och med har köpt nya skor.
Jaja. man får väl inte ha för stora krav. Hon fick ialla fall en medalj, en banan, ett glas saft och så var hon nöjd. :) Är hon nöjd så är jag nöjd. Plus att hon vann en plastsax. Så coolt.
Coolt att vi kommer att ha alla saker i lägenheten uppklippta.
Men annars är det lungt. Har sovit lite dåligt några nätter men jag börjar känna mig lite piggare nu. Vi har varit och fikat på Stenseles mysigaste fik. Nog för att det är det enda som finns, men det är väldans fint. Sedan har vi åkt rutchkana och gungat och kastat sand och ätit pasta och läst saga och en har somnat och en annan har farit och fiskat och nu är det bara två kvar. Vi ska chilla och mysa och pussas och busa och slappa och inget mer. Punkt slut.
