Visdomsord ur hadither...
Var medveten om Guds närvaro och du kommer att finna Honom framför dig. Lär känna Gud i medgång, så kommer Han att känna dig i motgång. Inse att det som gick dig förbi inte var ämnat för dig och att allt det som redan skett var ämnat för dig. Och inse att segern kommer genom tålamod, befrielsen genom plågan och lättnaden genom motgången.
Guds budbärare! Berätta något om islam, som jag inte kan få veta av någon annan. Han svarade: Säg "Jag tror på Gud" - och var därefter uppriktig.
Wabisa ibn Ma'bad berättade:
Jag besökte Guds sändebud och han sade: "Har du kommit för att fråga om rättfärdighet?" Jag svarade ja. Han sade: "Rådfråga ditt hjärta. Rättfärdighet är sådant som ger själen lugn och hjärtat frid. Missgärningar är sådant som får själen att vackla och som vandrar fram och tillbaka i bröstet trots att folk om och om igen försäkrat (att gärningen är tillåten)."
Gud har skrivit ner de goda gärningarna och de dåliga. Han fortsatte: Den som haft för avsikt att utföra en god gärning men inte utfört den, kommer att få den registrerad som en utförd god gärning. Om gärningen också utförs, kommer Gud att registrera den tiofalt eller ända upp till sjuhundrafalt. Den som haft för avsikt att utföra en dålig gärning men sedan inte utfört den, får den registrerad som en utförd god gärning. Om gärningen också utförs, kommer Gud att registrera den som en utförd dålig gärning.
Gud allsmäktig har sagt: "Adams son, så länge som du anropar Mig och frågar efter Mig ska Jag förlåta dig för det du gjort utan att det besvärar Mig."
"Adams son, om så dina synder nådde ända upp till molnen på himlen och du bad Mig om förlåtelse så skulle Jag förlåta dig."
"Adams son, om du kom till Mig med synder nästan lika stora som hela jorden, och ställde dig framför Mig och vittnade om att Jag inte har någon like så skulle Jag ge dig lika stor förlåtelse."
Guds budbärare! Berätta något om islam, som jag inte kan få veta av någon annan. Han svarade: Säg "Jag tror på Gud" - och var därefter uppriktig.
Wabisa ibn Ma'bad berättade:
Jag besökte Guds sändebud och han sade: "Har du kommit för att fråga om rättfärdighet?" Jag svarade ja. Han sade: "Rådfråga ditt hjärta. Rättfärdighet är sådant som ger själen lugn och hjärtat frid. Missgärningar är sådant som får själen att vackla och som vandrar fram och tillbaka i bröstet trots att folk om och om igen försäkrat (att gärningen är tillåten)."
Gud har skrivit ner de goda gärningarna och de dåliga. Han fortsatte: Den som haft för avsikt att utföra en god gärning men inte utfört den, kommer att få den registrerad som en utförd god gärning. Om gärningen också utförs, kommer Gud att registrera den tiofalt eller ända upp till sjuhundrafalt. Den som haft för avsikt att utföra en dålig gärning men sedan inte utfört den, får den registrerad som en utförd god gärning. Om gärningen också utförs, kommer Gud att registrera den som en utförd dålig gärning.
Gud allsmäktig har sagt: "Adams son, så länge som du anropar Mig och frågar efter Mig ska Jag förlåta dig för det du gjort utan att det besvärar Mig."
"Adams son, om så dina synder nådde ända upp till molnen på himlen och du bad Mig om förlåtelse så skulle Jag förlåta dig."
"Adams son, om du kom till Mig med synder nästan lika stora som hela jorden, och ställde dig framför Mig och vittnade om att Jag inte har någon like så skulle Jag ge dig lika stor förlåtelse."
islam och varfor jag blev muslim...
Det har ar ett amne jag skulle kunna skriva om i flera timmar, mitt allra karaste amne... Islam.
Det finns sa mycket att skriva om att jag inte riktigt vet var jag ska borja. Men jag tar det kanske fran borjan, nar jag kom i kontakt med denna underbara religion. Jag kan saga att jag tidigare kallade mig ateist och absolut inte trodde pa nagon hogre makt (forutom nar jag var radd for att nagot daligt skulle handa, da bad jag konstigt nog till Gud). Jag tyckte att det inte fanns nagra "bevis" pa att Gud fanns och hade ofta diskussioner med mina kara klasskamrater.
Ialla fall... sa traffade jag en van som tipsade mig att lasa Koranen, han tyckte att den var jatteintressant och pratade mycket om islam. Jag vagade inte riktigt erkanna for min van att jag inte visste sa mycket om islam och koranen, men tyckte att det lat intressant. Det var sommaren 2003 och pa hosten sa akte jag ivag for att studera i Paris. Jag kan inte riktigt saga att det var den ljusaste perioden av mitt liv, jag kande mig ratt sa nere och forlorad pa nat satt. Jag tankte iaf att jag skulle ta och lasa den har Koranen, det kanske fanns nat intressant kapitel om deprimerade utlandsstudenter och nagra bra losningar.
Jag akte redan forsta veckan ned pa en jattemysig bokaffar vid Seine som heter Shakespear & Co, som endast hade engelsksprakiga bocker (jag kunde ju inte manga ord pa franska) och kopte en valdigt fin Koran med utvalda kapitel. Jag laste och laste och skrev ned saker jag fann trost i och en dag skrev min van (som hade tipsat mig om koranen) ett mail med rubriken "Gud ar storre". Nar jag laste det fick jag nastan rysningar i kroppen, det var sa harligt att lasa denna mening sa jag skrev den overallt, sa att jag skulle paminnas av det... det maste ju faktiskt finnas nagot storre!! Tiden gick och jag fortsatte att leva vidare och soka efter en mening med livet... fast jag nog inte insag att det var just det som jag gjorde.
Sa en kvall, efter en konsert med mitt davarande favoritband Looptroop, traffade jag en underbar man... som nu ar min alldeles egen. Vi pratade hela natten och det kanns som alla andra natter darefter ocksa(jag sov pa skolan under lektionerna, tragiskt), vi promenerade och diskuterade och ganska snabbt fragade han om vi skulle gifta oss. Jag blev nog lite paff och forvanad iborjan, men han forklarade att skulle vi ha en relation sa ville han gifta sig med mig eller sa var det lika bra att skippa allt, seriost eller ingenting. Och sjalvklart sa ville jag ha nagot seriost och accepterade att det var viktigt for honom, sa efter en manad gifte vi oss hemma i hans hus med en imam och nagra vanner. Jag ler nar jag tanker pa det :) Min kara man... Alhamdulillah.
Vi diskuterade en del religion under tiden innan giftemalet, besokte stora mosken i Paris och traffade en del andra muslimer. Jag kande att jag ville veta mer om islam och vad det innebar att vara muslim. Jag forsokte fraga Hamed om en del saker, men han var sa noga med att jag skulle soka svaren sjalv och att han inte skulle propsa pa mig nagot, sa tji fick jag. Samma dag som vart brollop fragade nagra vanner vad jag trodde - Finns det endast en Gud? Och jag svarade "Ja, det tror jag" -Tror du att Muhammed var Guds profet och sandebud? -"Ja, det tror jag"... -Grattis, sa de, da ar du muslim. Och sa enkelt var det. Jag kopte alla bocker jag kunde, laste pa internet, fragade alla jag kande och ville veta allt om islam. Hamed var ganska orolig och fragade om jag var saker pa att jag ville vara muslim, folk skulle sakert tro att han hade tvingat mig och sa tror jag inte att han innerst inne forstod att jag var serios, att jag bara gjorde det for att han skulle bli glad.
Det var i maj 2004, och jag har inte angrat en dag att jag blivit muslim. Jag ar sa otroligt tacksam att jag har fatt den chansen och varje dag nar jag laser om islam och laser Koranen sa inser jag hur ratt det ar, alhamdulillah. Tack Allah (som Naima brukar saga). (For de som inte vet sa ar Allah det arabiska ordet for Gud - sa aven kristna som pratar arabiska sager Allah!)
Ja, den kan man ju skriva hur mycket som helst kring islam och grunderna och en massa massa annat, men jag far ta det lite i taget. Stall garna fragor om det ar nat ni undrar.
Ha en god eftermiddag.
Det finns sa mycket att skriva om att jag inte riktigt vet var jag ska borja. Men jag tar det kanske fran borjan, nar jag kom i kontakt med denna underbara religion. Jag kan saga att jag tidigare kallade mig ateist och absolut inte trodde pa nagon hogre makt (forutom nar jag var radd for att nagot daligt skulle handa, da bad jag konstigt nog till Gud). Jag tyckte att det inte fanns nagra "bevis" pa att Gud fanns och hade ofta diskussioner med mina kara klasskamrater.
Ialla fall... sa traffade jag en van som tipsade mig att lasa Koranen, han tyckte att den var jatteintressant och pratade mycket om islam. Jag vagade inte riktigt erkanna for min van att jag inte visste sa mycket om islam och koranen, men tyckte att det lat intressant. Det var sommaren 2003 och pa hosten sa akte jag ivag for att studera i Paris. Jag kan inte riktigt saga att det var den ljusaste perioden av mitt liv, jag kande mig ratt sa nere och forlorad pa nat satt. Jag tankte iaf att jag skulle ta och lasa den har Koranen, det kanske fanns nat intressant kapitel om deprimerade utlandsstudenter och nagra bra losningar.
Jag akte redan forsta veckan ned pa en jattemysig bokaffar vid Seine som heter Shakespear & Co, som endast hade engelsksprakiga bocker (jag kunde ju inte manga ord pa franska) och kopte en valdigt fin Koran med utvalda kapitel. Jag laste och laste och skrev ned saker jag fann trost i och en dag skrev min van (som hade tipsat mig om koranen) ett mail med rubriken "Gud ar storre". Nar jag laste det fick jag nastan rysningar i kroppen, det var sa harligt att lasa denna mening sa jag skrev den overallt, sa att jag skulle paminnas av det... det maste ju faktiskt finnas nagot storre!! Tiden gick och jag fortsatte att leva vidare och soka efter en mening med livet... fast jag nog inte insag att det var just det som jag gjorde.
Sa en kvall, efter en konsert med mitt davarande favoritband Looptroop, traffade jag en underbar man... som nu ar min alldeles egen. Vi pratade hela natten och det kanns som alla andra natter darefter ocksa(jag sov pa skolan under lektionerna, tragiskt), vi promenerade och diskuterade och ganska snabbt fragade han om vi skulle gifta oss. Jag blev nog lite paff och forvanad iborjan, men han forklarade att skulle vi ha en relation sa ville han gifta sig med mig eller sa var det lika bra att skippa allt, seriost eller ingenting. Och sjalvklart sa ville jag ha nagot seriost och accepterade att det var viktigt for honom, sa efter en manad gifte vi oss hemma i hans hus med en imam och nagra vanner. Jag ler nar jag tanker pa det :) Min kara man... Alhamdulillah.
Vi diskuterade en del religion under tiden innan giftemalet, besokte stora mosken i Paris och traffade en del andra muslimer. Jag kande att jag ville veta mer om islam och vad det innebar att vara muslim. Jag forsokte fraga Hamed om en del saker, men han var sa noga med att jag skulle soka svaren sjalv och att han inte skulle propsa pa mig nagot, sa tji fick jag. Samma dag som vart brollop fragade nagra vanner vad jag trodde - Finns det endast en Gud? Och jag svarade "Ja, det tror jag" -Tror du att Muhammed var Guds profet och sandebud? -"Ja, det tror jag"... -Grattis, sa de, da ar du muslim. Och sa enkelt var det. Jag kopte alla bocker jag kunde, laste pa internet, fragade alla jag kande och ville veta allt om islam. Hamed var ganska orolig och fragade om jag var saker pa att jag ville vara muslim, folk skulle sakert tro att han hade tvingat mig och sa tror jag inte att han innerst inne forstod att jag var serios, att jag bara gjorde det for att han skulle bli glad.
Det var i maj 2004, och jag har inte angrat en dag att jag blivit muslim. Jag ar sa otroligt tacksam att jag har fatt den chansen och varje dag nar jag laser om islam och laser Koranen sa inser jag hur ratt det ar, alhamdulillah. Tack Allah (som Naima brukar saga). (For de som inte vet sa ar Allah det arabiska ordet for Gud - sa aven kristna som pratar arabiska sager Allah!)
Ja, den kan man ju skriva hur mycket som helst kring islam och grunderna och en massa massa annat, men jag far ta det lite i taget. Stall garna fragor om det ar nat ni undrar.
Ha en god eftermiddag.
