Maryam

"Gud lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära. Det goda han har gjort skall räknas honom till förtjänst och det onda han har gjort skall läggas honom till last.
Herre! Ställ oss inte till svars för glämska eller oavsiktliga fel. Herre! Lägg inte på oss en sådan börda som den Du lade på våra föregångare. Herre! Lägg inte på oss (bördor) som vi inte har kraft att bära. Utplåna våra synder och ge oss Din förlåtelse och förbarma Dig över oss. Du är vår beskyddare! Låt oss segra över förnekarna av sanningen!"

Koranens budskap: Surat 2 vers 286

... har bara börjat och jag har redan varit nära några gånger att stoppa mat i munnen :). Plus att Hamed REDAN har kört sitt årliga ramadanskämt med mig :) (han låtsas att han råkat äta något... superroligt :) fast jag går alltid på det... typiskt)

Jaja, och så gäller det att fylla denna dagen med en massa nyttigheter. Vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har ännu inte läst dagens kapitel av Koranen och så måste jag lufta barnen lite. Det gäller att planera in bönerna och så att allt passar tiderna, har inte bestämt mig ännu om jag ska gå ut innan dhurbönen eller efter... hjärnan går inte på högvarv :)

Ikväll tror jag att jag ska göra bricks (typ vårrullar) fyllda med ris och tonfisk... Mmm.
Inchallah.
Annars just nu så har jag lust att dricka ett stort glas mjölk, alldeles kall och frisk, med stora härliga dadlar från Medina som smakar godare än den godaste kolan.

Just nu lyssnar jag på Hani Arrifai, machallah (från www.saint-coran.net)
Det gör mitt hjärta ömt, lugnt och fyllt av kärlek. Lyssna!

Må Gud vara med er

...som aldrig läst Koranen eller vill läsa den ännu oftare ;)
Äntligen, alhamdulillah, har Koranens budskap (översättning av Muhammed Knut Bernström) fått en alldeles egen sida på nätet! ----> toppen!
Machallah!

-------> Koranens budskap

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

[11:115] Och ha tålamod! Gud låter inte dem som gör det goda och det rätta gå miste om sin lön.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
På tal om fastan:

Abu Hurairah (Må Allah vara nöjd med honom) återberättar att den Heliga Profeten (Må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: "Allah, Herren över Heder och Ära säger: Alla andra goda handlingar en människa gör är till honom själv, men hans fasta är blott för Mig och jag (själv) ska belöna honom för det. Fastan är en sköld. När någon av er fastar skall han avstå från löst tal och nyfikna utbyten. Skulle någon håna honom eller försöka starta argument med honom, ska han svara med att säga: Jag fastar. Vid Honom i vars hand är Muhammads liv, andedräkten av den som fastar är renligare i Allah's syn än doften av mysk. Den som fastar upplever två glädjen: han är glad när han bryter sin fasta, och han blir glad åt belöningen för sin fasta när han möter sin Herre." (Bukhari och Muslim)

Abu Sa'id Khudri (Må Allah vara nöjd med honom) återberättar att den Heliga Profeten (Må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: "När en tjänare av Allah fastar en dag för Allah's skull, kommer Allah att driva Elden ifrån honom till en distans av fyrtio års resande." (Bukhari och Muslim)

Abu Hurairah (Må Allah vara nöjd med honom) återberättar att den Heliga Profeten (Må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: "Den som fastar under Ramadhan med en uppriktig tro och i hopp om att få belöning kommer att få sina föregångna synder förlåtna." (Bukhari och Muslim)

Abu Hurairah (Må Allah vara nöjd med honom) återberättar att den Heliga Profeten (Må Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: "När Ramadhan anländer öppnas paradisets portar och Helvetets portar stängs och djävularna binds fast i kedjor." (Bukhari och Muslim)

Jajjemensan. Så var det gjort. Första dagen.
Ofta så tycker jag att första dagen brukar gå ganska bra, man är supermotiverad och det känns som att tiden går ganska snabbt. Alhamdulillah. Efter några dagar så börjar det att kännas som att dagarna är längre, huvudet blir tungt och så vet man att det är ett antal dagar kvar att fasta, motivationen kanske inte är lika hög.
Det roliga är väl hur hjärnan fungerar, oftast brukar jag inte äta något direkt på morgonen när jag vaknar men nu så skrek min mage direkt jag vaknade: Mat! och törstig var jag också... bara för att.
Sedan tycker jag att det går i vågor, håller man på med en massa andra saker så kan man lätt glömma bort att man fastar och till och med hinna tänka: "hm, jag tror jag att känner mig lite hungrig, jag borde nog äta något". Ibland så är man liksom på väg att stoppa något till munnen och så inser man vad man gör.
Väldgt lätt hänt när jag fixar mat till Yusef och Naima, jag är ju van att smaka av och känna med fingrarna och dessutom blir det något över så brukar jag oftast glufsa i mig det. Nu känns det lite syndigt att kasta bort något, typ en halväten macka är hur värdefull som helst! (Jag sparade den idag i kylen, nu är den uppäten :)
Sedan det där med hjärnan: hela dagen så går man och tänker på hur gott det ska bli till kvällen när man väl får äta, det är lätt att fantsiera om allt gott som finns och när man väl får äta så vill man ju liksom stoppa i sig allt det goda man har fantiserat om, men magsäcken är så liten så det finns inte plats för allt. Jag tror att jag kan "ta igen" allt det där goda, fast det inte blir lika gott när man redan har ätit en massa annat.

Konstigt nog (och trist) så blir tyvärr Ramadan, som är en månad när man inte bör tänka så mycket på just mat., en månad som ofta handlar om just mat. Så nu ska jag sluta med det :)
Denna månad ska vi muslimer ägna tid åt vår religion, att läsa och lära sig om den, lära sig om Gud, profeten Muhammed (fred vare med honom) och hans sunnah, ägna tid åt att reflektera över vår tid här på jorden och vad som händer sedan m.m.
Istället för frukost blir det Koranläsning!

Ikväll så börjar det äntligen!  Vi har varit i stugan över helgen och blev lite osäkra om det kanske ev skulle börjat redan idag, men alhamdulillah - imorgon blir första fastedagen, inchallah!

Nu har vi hunnit plocka upp alla grejorna, vi har handlat lite kläder och kött, och så dadlar såklart! Vi har tänt lite rökelser och ljus, städat, duschat, plockat fram Koranen på bordet (ett ramadanprojekt är att läsa hela koranen) och nu är det dags för bön.
Jag tycker att det känns så spännande och jag känner mig alltid så positiv under ramadan. Under den här månaden är det speciellt förbjudet att prata illa om andra, ljuga och att blir arg. Nog för att det alltid gäller, men under ramadan måste man anstränga sig extra. 
Nu så håller Naima på att kamma mitt hår och ropar "frisyren, frisyren", måste ägna lite av min uppmärksamhet åt henne!

Hoppas nu att alla ni muslimer (och vi såklart!) där ute tar väl vara på denna speciella månad
och jag ber till Allah att han accepterar vår fasta och våra böner, amin!
Må Allahs ljus vara med er
Asalam aleikoum 

Snart är det dags, som jag kanske har skrivit ett antal gånger nu. Jag måste liksom förbereda mig mentalt.
Helt ärligt, såå svårt är det inte ...(fast vissa dagar är svårare än andra) (?) (beroende på vad man gör).
Det gäller bara att veta varför man gör det.

Vissa bara - Åh, inte äta på hela dagen, inte dricka, ingenting, vad svårt!
Andra - Jaha, men får ni äta på kvällen, då är det ju ingen grej.

Denna gång blir det min fjärde fastande ramadan (den första var jag gravid med Naima och spydde konstant, då fastade jag inte)... Tiden går så fort. Fjärde året, oj oj. Första året var speciellt, spännande och alldeles underbart. Förra året började det vara ganska svårt, dels för att det vara ganska länge mellan fajr (tiden man slutar att äta) och maghreb (tiden man börjar att äta) plus att jag jobbade, var helt ensam (Hamed var med sin mamma i  Paris) och så var jag gravid. Men alhamdulillah, allt gick väl! Det var värt varenda minut.

Den enda orsaken till varför vi muslimer fastar är för att Allah vill att vi ska göra det!
I Koranen står det:

Denna sida är super (machallah) för att lyssna på Koranen och olika recitatörer. Den är på franska, men det spelar inte så stor roll om man inte förstår, det är bara att klicka på namnen så kan man välja surat.
Super.
Just nu så lyssnar vi på Hani Arrifai, machallah, han har en väldigt fin röst.

Vilken är er favoritrecitatör?

Här är några till fina recitatörer av Koranen.
(Hameds favorit är Abdelbasset Abdelssamad)

Som muslim så citerar man ofta Koranen, åtminstone 5 gånger varje dag vid bönerna.
Koranen är vår heliga bok och idag finns det miljontals människor som kan den utantill! (Jag tror det är ett mål för de flesta muslimer). Jag har perioder då jag läser mycket ur den och jag har också en bok där man läser med latinska bokstäver uttalet på arabiska, plus översättningen, vilket är till stor hjälp.
De flesta är överens om att det endast finns en riktigt Koran och det är den på arabiska. Därför tycker jag att Muhammed Knut Berströms översättning är den bästa - "Koranens budskap" heter den. (Här kan man få den gratis!)


Sedan jag blev muslim så har jag slutat att lyssna på musik. Jag känner att jag inte får ut något av det. Jag har aldrig varit någon speciellt musikintresserad person tidigare heller, fast visst kunde jag lyssna på en del rap.
Jag älskar att lyssna på Koranen och min absoluta favorit recitatör är Sheik Mishary Al Afasy. Just nu iaf. Hans röst, machallah, är så vacker. Han citerar så mjukt och lugnt.
Ni som är intresserade måste verkligen lyssna:

Ibland kan man ju känna att världen är orättvis. Såg igår på tv:n om de nyrika kineserna. Såg ett par som höll på att bygga ett slott (liknande Versaille). Enormt. Alltså det är ju helt sjukt. Bara för de två. Ett slott. Kan de inte bygga något vettigare. Typ... eh... ja, det finns ju en massa saker. Det är klart att man inte vet hur man själv skulle reagera om man helt plötsligt en dag hade en massa massa pengar, man skulle nog bli knäpp i huvudet. Mer vill ha mer och mer vill ha mycket. Eller vad man nu säger.

Fast det är roligt det där. Materiella saker. Jag har perioder. Jag kan bli supermaterialistisk. Alltså inte överdrivet, men jag kan känna sådan glädje över att köpa saker. Fast nu tror jag ju inte att det är äkta glädje eftersom den försvinner så fort. Genast vill man ha något nytt. Det är ju sjukt. Fast när jag menar materialistsik så är det kanske rätt lite egentligen, typ att jag har lust att köpa en tröja eller två...
Fast så har jag perioder då jag är "omaterialistisk" -  och det är ofta de perioder jag mår bäst i.Jag känner att jag verkligen inte alls bryr mig om döda ting. Mer andlig kanske. Ja, jag vet inte. Lite mer att jag måste bry mig om de saker som verkligen betyder något.

Men det här med andlighet och närhet till Gud - Oftast så kan jag känna det i naturen, man blir liksom uppfylld av tystnaden och allt vackert, men även i mosken, bara att be med en massa andra människor. Jag brukar ofta gråta under de stora festbönerna då det är smockfullt i moskeerna och man känner verkligen stämningen i luften. Jag blir bara upprymd när jag tänker på det :). När jag ser bönerna från Mecka eller Medina så jag jag rysningar.
Sedan såklart när jag ber så känner man ju den här kontakten, det gäller bara att det ta lungt och verkligen inte tänka på något annat (vilket inte alltid är lätt!). Men det är ju i perioder också. Ibland så är man alldeles upprymd och lycklig och avstängd från det som händer runt omkring efter en bön, andra dagar så tänker man hela tiden på vad man ska göra sedan... det är som en mental träning, meditation.

Kroppen behöver träning för att hålla sig frisk, och något som inte så många tänker på - själen behöver också träning! 
Peace out

Alltså när man tänker på det så är ju föräldrar så oerhört viktiga. Det är roligt hur man inser det när man själv blir förälder. Jag tänker en del på hur jag skulle vilja att mina barn betedde sig mot mig när jag och de blir äldre, och då blir det genast lite viktigare ;) kanske. Fast jag tror ju ändå att det är lite så att det går igen. På två sätt: barnen beter sig mot sina föräldrar så som de har betett sig mot dem och de beter sig som sina föräldrar mot sina egna barn. Kanske. Och så finns det ju alltid undantag såklart. Men de är ju på något sätt barnens guide genom livet här på jorden, de ser ju ändå på något sätt alltid upp till sina föräldrar, De är ju liksom grunden för ens liv.

Här är en bra länk på vad man kan göra för att visa sina föräldrar sin kärlek!
(Imorgon ska vi hjälpa mormor och morfar att sätta potatis, kanske vi tjänar lite hasanats :)

I Koranen står det:
Gud har anbefallt människan att visa godhet mot sina föräldrar; hon bör tänka på att modern har burit barnet genom det ena svaghetstillståndet efter det andra, fött det och ammat det under två år. Tacka Mig och tacka dina föräldrar och minns att Jag är målet för er färd.
Koranen (31:14)

Dagens Vers
Allah (swt) säger i Koranen:
Säg: Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för de andra profeterna av deras Herre; vi gör ingen skillnad mellan dem.
Koranen (2:136)

Dagens Hadith
Profeten Muhammad (saw) sade:
Den är inte en sann troende som äter sig mätt medan hans granne inte har mat att äta.

För muslimer:
Turban!

Lyssnar just nu på detta: Yusef Estes, Science Islam.

Gillar honom.

Dagens:

På jorden finns tecken [på Guds allmakt] för dem som har visshet, och likaså inom er själva. Vill ni då ej [öppna era ögon och] se?
(Koranen 51:20-21)

Så kan man ju bli ganska seriös. Jag repeterar något som jag läste på min mormor och morfars kyrkogård:
Låtom oss betänka huru få våra dagar äro så vi må undfå visa hjärtan.
(Jag har redan skrivit om det två gånger här i bloggen, men det är så fint...)

Jag tycker inte att man ska gräva ner sig i det och sitta inne och deppa, nej tvärtom, man måste ju verkligen ta vara på det vackra som detta livet ger oss. Men sedan så kan man ju ha olika åsikter om hur man bäst "tar vara" på livet, och det måste man ju få ha.
Just nu så är jag inne i en period där jag känner mig ganska seriös. Jag går och tänker på vad som skulle hända om jag dog och sådana grejer. Jag går liksom och frågar Hamed hur han ska fixa upp allt med barnen och vad han har tänkt för deras framtid och sånt :). Han blir nog lite orolig och tycker att jag ska sluta, men det har nog blivit som en fix idé. Det är ju ändå så att man ju inte kan veta något om framtiden och allt vad som ska hända, så det är ju lika bra att inte tänka på det. Men det finns ju ingen knapp att trycka på direkt.

Fast jag försöker. Jag lägger mitt öde i Guds händer. Det han har bestämt, så blir det, och det går inte att ändra på. Han är den som bestämmer allt, den som vet bäst, den mest barmhärtige och rättvisaste av alla.
Jag ber till Honom att jag får dö som troende och det är endast honom jag behöver. La ilaha ilallah, muhammandan rasullullah.

Solen lyser, jag har smygätit lite glass, Yusef och Naima sover, mina familj är frisk och jag känner sådan kärlek till mina medmänniskor - Jag älskar mina härliga barn, min underbara livskamrat, mina fantastiska föräldrar, härliga vänner och alla systrar och bröder i islam. Fast först och främst så älskar jag Allah - som är grunden till all kärlek och fred, alhamdulillah.

Dagens vers.
De som ger åt andra såväl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor - Gud älskar dem som gör de goda och det rätta.
(Koranen 3:3-134 )