Maryam

Naima har hittat en sax som hon underhaller sig laaaange med, alldeles sjalv. Hon gar omkring och klipper pa en massa saker. Hittills har det mest bara varit papper (det ar pappersbitar overallt i lagenheten) men ocksa ett tacke och garnnystan. Spannande att se vad det blir sedan. Fast det kanske ar bast att ta bort den, hon kanske fixar frillan pa brorsan eller nat annat kul.

Idag har vi krattat sno i hennes hus. Handlat glass och morotter i hennes affar. Vi har kakat naturgodis och tittat pa The Bee-movie. Lagat fullkornsspagetti med spenatsas. Last en massa bocker om Emma och Totte. Idag ar nog ett undantag, vi har inte bakat! (Det har blivit en del muffins och limpor senaste tiden).

Yusef har pruttar i magen som inte vill komma ut. Jag sneglar pa ett genusprogram pa ettan och vantar pa nat som kallades "Sjuk i sjalen" (las inte sjalen som vi muslimer har, lagg till prickarna pa! :) - handlar om depressioner, gissar jag.

Nu borjar det sa jag har inte tid med er! ;)

Maste bara passa pa att skriva ett litet inlagg, det var ett tag sedan. Yusef sover och Hamed och Naima badar... jag har tid for MIG SJALV! Wow! Vilken grej. Vilken lyx. Fast det kanns som att det ar for bra for att vara sant... jag tror nog att det hander nagot snart.
Det kanns pa nagot konstigt satt som om att det ar fullt upp. Fast varken jag eller Hamed jobbar sa ar det som att vi maste hinna med en massa grejer medans det ar ljust ute - ta vara pa solljuset, eller bara ljuset kanske.

Idag har jag och Yusef varit pa en foraldragrupp, valdigt intressant, sedan har vi kort lite skoter och fiskat - fast det blev inget napp, det var lite synd for Naimas skull. Ja, och annars sa rinner bara tiden ivag... och snart ar det redan mars!!! Tanka sig. Inom islam sa sager man att ett tecken pa att jordens slut narmar sig ar att tiden gar snabbare, det kanns som om att det borde komma snart isafall :).

Hamed kom antligen hem! Efter forsenat flyg och mycket vantan. I Paris sag han filmen Into the wild, som han tyckte var valdigt bra, kanske for bra... nu har han fatt for sig att han ska leva i det "vilda". Det handlar om en kille som ger upp allt och ger sig ut i naturen for att leva fritt, typ. Jag ar ganska imponerad av en kille som vaxt upp i Paris fororter, han forsoker verkligen, fast han klarar annu inte av att gora upp en eld :). Det ar ju bra, sa jag far kanna mig mer "vild" an han.
Jag uppskattar verkligen att fa bo nara naturen, det ar sa viktigt, och att fa sa mycket plats, slippa trangas i tunnelbanan och andas ren luft. Det enda som jag tycker ar synd med att bo har i lappland ar att det inte finns sa mycket muslimer, annars sa skulle jag latt kunna stanna har resten av livet (vem hade trott att jag skulle kunna saga sa nar jag var yngre, alltsa att bo kvar har?). Just nu sa ar min onskan att Yusef och Naima far vaxa upp med andra muslimer och att tron blir en del av deras vardag, inte att det ar nagot annorlunda eller konstigt. Fast jag vill ju inte heller riktigt bo i en storstad, och Sverige ar ju faktiskt ratt sa bra land... men vi far se. Vi har ju nagot ar pa oss innan Naima ska borja.

Plikten kallar.

Det ar markligt hur det bara myser i kroppen nar jag far snusa pa hans lilla mjuka hud och nar han tittar mig rakt in i ogonen och bara ger mig det storsta leendet. Det finns inget hat, inget komplicerat hos honom, inga baktankar eller misstankar eller krav (ja, forutom att jag ger honom mat saklart) eller nagot ont - barn ar sa rena och underbara, de ar sma personer redan forsta dagen med en egen vilja och personlighet. Det ar som jag tidigare skrivt konstigt med all den karlek som man kan kanna till denna lilla knodd. Nu ligger han har bredvid mig och sprattlar lite med benen och nar jag tittar pa honom eller pratar sa lyser han som en sol. Tank att det kan vara sa fantastiskt.
Barn, tank att det finns manniskor som kan vara onda mot dem, det ar ju sjukt.

Fast i var varld ar det mycket som ar sjukt idag - alla orattvisor, ja, jag kanner att jag inte ens ska borja tanka pa det for det tar inte slut. Men det ar anda viktigt tycker jag, fast jag vet inte om jag ar ett bra exempel, men jag tycker anda att man inte far lasa in sig for mycket pa sin egen lycka, bara skydda sin egen lilla kokong... man maste ju anda vara medveten om det som hander runt omkring. Jag blir sa lycklig nar jag ser manniskor som verkligen bryr sig och gor saker for andra, helt fantastiskt, kanner att jag sa garna skulle vilja gora en massa ocksa, men vet inte var jag ska borja.
Sag for en tid sedan ett repotage om hemlosa i frankrike och kunde nastan inte sova om kvallen, blev sa tyngd. Man fick se hur de blev behandlade och var de fick sova, de var verkligen sa olyckliga. Pa tal om hemlosa sa tanker jag pa en del foton som Hamed tagit , ska visa nagra har nedan.
Samhallets olycksbarn...

           

Jag vet inte om alla har sett filmen Amelie fran Montmartre, om inte sa ar det en valdigt fin film, ett bra tips. Den var lange bland mina favoriter och en av anledningarna till att jag akte till Paris (lattlurad som jag ar :). Blev ganska besviken nar jag kom dit och det var gratt och trist, luftfororeningar, fullt med hemlosa manniskor och inte alls samma vackra farger som i filmen. I borjan av filmen visar de lite vad de olika karaktarerna tycker om och inte om (Amelie tycker om att titta pa manniskornas ansikten nar de ser pa bio, hennes pappa tycker inte om att kliva upp ur bassangen nar badbyxorna smiter at... m.m.)
Jag tankte gora en lite lista 'a la Amelie :) - ingen rangordning och inte alltfor seriosa saker som fred och varldssvalten...

Jag tycker om...
- att sova med fotterna utanfor tacket, jag bara maste - jag tror att mina fotter ar klaustrofobiska
- att undersoka matvarubutikerna lange, hylla efter hylla
- doften av nybakat brod
- att klippa mina tanaglar (problemet ar bara att jag gor det for ofta, sa jag har ju nastan inget att klippa)
- att se mina barn skratta, leva, sova... allt saklart
-  svt

Jag tycker inte om...
- nar sockarna aker ner under fotterna i skorna (hande mig idag... irriterande)
- nar en superbra bok tar slut, det finns inget som kan ersatta den
- att ga igenom metalldetektorer, det kanns alltid som om att det ska pipa, och vad hemskt det ar om det val gor det (tank om nagon har stoppat pa mig knark som i Bangkok Hilton! - fast det piper ju inte da, men att de skulle upptacka det)
- ordet varsel
- smulor eller sand i sangen, usch det gar ju inte att sova da
- bingolotto

Usch, det var ju ganska svart att hitta sadana medelgrejer man kan skriva, for jag menar det finns ju egentligen hur mycket som helst som jag gillar, men jag vet inte vad jag ska skriva...  hjalp, vad tycker ni om/inte om?

Min kära man har tänkt att ställa in parabol så att vi kan se en lite franska och arabiska kanaler, men det bara krånglar. Men visst är det ganska fantastiskt att vi kan fånga in en massa strålar från sateliter och se olika grejer på tvn. Jag låter kanske gammalmodig, men jag tycker det är helt otroligt med alla dessa grejer, jag förstår verkligen de äldre som förundras över internet. Det gör ju jag med. Tänk ändå hur det var förr... och även just nu i många u-länder... hur var det bara för några år sedan då vi inte hade mobiltelefoner? Hur fick man egentligen tag i folk? Ja, det går snabbt. Ibland blir man ju nästan rädd.

Jag kom bara osökt att tänka på hur olika vi är uppfostrade. Jag kanske tänker mycket på min man och jag, hur olika vi är, men jag tycker inte det har något att göra med var man kommer ifrån. Det är klart att det kan påverka också, men även fast man bor på samma gata och i samma stad så uppfostras vi ju ändå väldigt olika. Jag tror ju att som föräldrar så gör man ju så gott som man kan i den situationen man är i och sedan så går man ju ofta tillbaka till sina föräldrar, hur man själv blev uppfostrad.

Fast det var ju egentligen inte det här jag tänkte skriva om, utan mer bara tv vanor, eftersom jag ändå var inne på det. Nu tittar jag inte så mycket på tv, men när det väl händer så kommer det ju ibland par som kysser varandra eller så, det är ju inte ovanligt alls (fast jag menar inte bara när jag tittar, att det skulle vara speciella program som jag tittar på, nejdå, oroa er inte :) det jag menar är att det inte är ovanligt att det visas i svensk tv :). I min familj så har det inte varit något speciellt konstigt att titta på det, men för min man så har det varit tvärtom. Det som jag kan tycka är lite roligt är att om vi sitter hela familjen, med mina bröder och allihopa, och det skulle råka komma något sådant på tvn så slår min man bort det. Ja, jag kan förstå honom, han tycker det är pinsamt (och det har ju lett till att jag också tycker att det är pinsamt)... fast ändå på något sätt så tycker jag att det är ännu mer pinsamt att koppla bort det: Jag vet inte. För oss svenskar är det nog inget ovanligt, men i många muslimska länder så är alla sådana scener cencurerade.

Men jag tycker ändå att vi borde tycka att det är pinsamt, på något sätt så är det ju så intimt, allt håller på att förlora värdet. När vi promenerar på stan så ser vi halvnakna kvinnor i bh och trosor (reklampelarna) och allt är så sexifierat, tänk att det finns stringtrosor för små barn!!
- Jag är stolt över att inte vara ett sexobjekt, jag är inte till för att vara snygg eller att tillfredsställa andra människors blickar. Jag är en människa som ska respekteras för min hjärna, inte min kropp. Jag är stolt över att bära slöja!
Tack för mig :)

Idag ar det "betalarakningsdagen" for mig, alltid lika roligt, fast det verkar som att det inte funkar att logga in just nu pa bankens hemsida. Lika bra att skriva lite har pa bloggen.

Just nu sa har jag fatt klader pa hjarnan. Usch. Jag tycker inte om det, jag blir liksom helt sjuk. Ligger och tanker pa klader innan jag ska sova och hela tiden. Fast det ar inte till mig utan till barnen. Nej, jag tycker inte om det, det ar ju pa nagot satt sa materialistiskt och jag tycker att det ar ett sadant sloseri med tid att ligga och tanka pa sant, fast jag kan liksom inte fa bort det. (Jag menar att jag mest inte tycker om att jag tanker pa det for koper jag nagot sa gor jag ju det och det ar ingen ide att bara tanka pa det. Man ledsnar ju ocksa ratt snabbt pa saker, det ar ju kanske roligast att fantisera om dem.)  Men vad gor man? Vi ska aka till "storstan" nasta helg (da ska jag handla lite), eftersom Hamed annu en gang ska aka ivag... snyft, fast det ar bara for en vecka, det klarar vi nog :). Han skall aka ivag och traffa sin bror i Paris som han inte traffat pa flera ar, det blir ju kul, jag skulle garna akt med om bara Yusef varit lite storre och vi haft lite mer pengar. Fast riktigt annu har ju inte den riktiga varen borjat, for den ar sa underbar dar borta... *drommer mig bort*. Varen i Paris, ja, vilken klycha, men den ar i alla fall inte som varen vi ar vana vid har i lappland, slask och sno... ibland sno i maj och t.o.m. juni!!! Fast vem vet med klimatforandringarna sa kanske vi snart har det lika harligt har.

Igar sa var vi i backen och hade det mysigt. Naima kunde inte bestamma sig om hon ville vara Erry (Bjorn Ferry) eller Annapar (Anja Parson). Det ar skont att sma barn har sadan fantasi for vi hade inga skidor till henne, hon ville ju saa garna aka. Men det gick bra med ett par stavar och skidglasogon, da "akte" hon ju ocksa skidor! Solen sken annu en gang och vi njot av att fa vara ute. Det var sa harligt ocksa att solen inte gick ner forran vid halv fyra, da hade vi tid och behovde inte stressa hem for bon som det har varit tidigare. Det gar snabbt nu, i december sa var maghreb vid ett!

Nu maste jag titta pa lindex hemsida pa lite barnklader for att bli annu mer sjuk...