Maryam

Till min lycka kom jag just pa att jag hade godis i min väska! Hurra!  Jag känner ett sådant stoort sötsug, och prata inte om choklad... men det måste vara bara for att Yusef får ont i magen om jag äter det... ungefär som med mitt "måstehabrieostbegär" under graviditeten... (jag som inte ens är speciellt förtjust i det annars)
Konstigt att man alltid vill ha det man inte kan få och alltid tror att gräset är grönare på andra sidan, för visst är det ofta så? Vi är märkliga, vi människor.

Idag så är vår lilla bäbis 7 veckor, stora killen. Han ger oss stora fina leenden och känns som en väldigt lugn person - konstigt, men jag tycker att man kan se personligheten redan nu, så var det med Naima också. Underbara små liv.
  Såklart att bäbisgymet är till för Naima, Yusef kan ju få låna det... ibland.

Annars så känner jag mig väldigt tacksam just nu, vi äter bra, sover kanske inte alltid så bra men för det mesta och jag känner mig så lycklig över att ha vänner som kan ge mig intellektuell stimulans - det ar så viktigt att kunna samtala, diskutera, bara prata sig bort in i olika världar... också att kunna lyssna. Man behöver såklart inte alltid tycka likadant, men man måste ju respektera varandra. Ett bra samtal för mig är nog mer värt än... ja, jag vet inte vad, men väldigt mycket.

Skriver just nu med en hand, Yusef äter samtidigt, och jag känner att det tar lite för lång tid så nu slutar jag, vi ses.